Men nu är jag här. I det som kommer att vara mitt "hem" de kommande fyra månaderna. Under resans gång har känslor kommit och gått. Jag har varit spänd och tyckt att allt är jätte spännande, jag har skrattat, jag har gråtit, jag har varit klar i huvudet, jag har känt mig borttappad. Men nu är jag alltså framme. Och jag känner mig trött.
Innan jag går och lägger mig måste jag ändå skriva ner några roliga grejer från min första dag ute på äventyr.
När jag checkade in och var tvungen att lämna min mamma och pappa för en stund i den andra terminalen på flygplatsen i Helsingfors-vanda gjorde jag min första bekantskap. En ung man tyckte väl att jag såg passligt ledsen ut så han satte sig ner bredvid mig och höll mig lite sällskap. Vi hann prata om både dittan o dattan medan mamma och pappa tog sig från terminal 2 till terminal 1. När vi hade kommit så långt att killen adda mig på både facebook och skype kläckte han ur sig att hans engelska namn är John. Vi skratta båda glatt när ja konstatera att min pojkvän bär samma namn. :)
Tassigt, som någon brukar säga.
Måste passa på att berömma Lufthansa för maten i både flyget till Frankfurt och till Manchester. Ett stycke varm ciabatta med beef and cheddar till morgonmål och en lyxig pizzarulle med mozarella och tomatkross till lunch. Tack. Det har jag så gott som levt på idag. Och det smakade riktigt gott. Faktiskt. I Frankfurt hann jag visserligen också äta triangelbröd med kycklingfyllning samt köpa ett par frukter för en hutlös summa pengar. Men nu har jag i allafall lite morgonmål tills imorgon. För övrigt var vistelsen i Frankfurt helt okej. Det var en stooor flygplats, enligt lilla jag, men som tur var hade jag ju sex och en halv timme på mig att ta mig igenom hela systemet och hitta min gate. För att fördriva tiden gick jag omkring i alla butiker (och konstaterade att det inte är något jag vill köpa) och börja läsa på en spännande kriminalroman som jag fått av min älskade syster <3.
På flyget till Manchester fick jag också en mycket god kopp te. Det tyckte jag var en bra början på mitt utbyte i England.
Tack till min kära pojkvän som kom med förslaget att jag skulle ta med en egen liten internet-sladd som vi ändå har att skräpa där hemma. Nu fick jag kontakt med the World Wide Webb genast! Skönt.
Sista dagen hemma fick jag umgås med väldens
finaste syster dotter. <3
Nu sovdags. Så att jag orkar stiga upp tidigt imorgon.
Det har varit en lååång dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar