Placement = Check!

Jag har fått en praktik plats!
I Canterbury Nursery School and Centre for Children and Families.
Jag var idag på besök dit med en lärare efter skolan. Vi blev bra mottagna och fick en rundtur i centret. Det verkade vara ett intressant ställe med en massa service för barn och familjer, under ett och samma tak. Jag bestämde mig genast för att detta var något för mig. Min mentor som tog emot oss verkade erfaren och lätt att ha att göra med.

Nästa tisdag är min första praktik dag och jag kommer att ha ca 15 timmar praktik per vecka i 12 veckors tid. Det betyder att jag har två praktik dagar i veckan, tisdag och torsdag, då jag annars har varit ledig hittills. På förmiddagen kommer jag att få vara med barnen (nursery) och på eftermiddagen får jag följa med familjeverksamheten. Har kontaktat min praktik ansvariga i Novia och hoppas att hon tycker att det är okej.

Det har varit en riktigt bra dag. Blev på extra gott humör efter besöket till Canterbury. Känns skönt att ha praktiken under kontroll. Dessutom fick jag ett speciellt chokladägg av min lärare på vägen hem från Canterbury. Åt det som efterrätt alldeles nyss och det kändes som det godaste chokladägget någonsin, med en mjuk, klibbig och vit kräm inuti ett tjockt lager mjölkchoklad. Till påsken måste jag ordna en Easter Egg Hunting med N och M. Då ska jag gömma många goda "Bradford creamy eggs".

I brist på annat sätter jag upp ett foto på dagens middag som bestod av det som var kvar av gårdagens kycklingsoppa, plus ett paket kycklingnudlar. I min lokala matbutik, ASDA, råkade jag för några dagar sedan hitta något som påminner om knäckebröd vilket gjorde mig mycket lycklig. Vanligtvis brukar jag också dricka mjölk till maten men just idag råkar mjölken vara slut. Det tog några försök innan jag hittade den mjölk som jag tycker om av urvalet här. I Finland ska förpackningen vara blå, men i Bradford ska den vara grön. 

Andra veckoslutet i UK

På fredag hittade jag en hög med potatisar och ett halvt dussin ägg i mitt kylskåp. Vad man kan göra av potatis och ägg funderade vi ut med N. Jag tog vad jag hade i matväg och gick över till N:s kök, ett mycket modernare och större och fräschare kök än mitt.  M ville också delta i matlagningen så det blev en spontan tre personers middag. Av potatisen gjorde vi råkakor, med en passande blandning kryddor. Varken N eller M hade hört eller sett något sådant förut (vilket kanske var bra, nu kunde jag misslyckas och påstå att det var precis som det skulle vara). Äggen fick bli omelett, med skinka, paprika och lök som fyllning och ett tjockt lager ost på toppen.

Till denna utsökta middag drack vi is-te och njöt av varandras sällskap. Efter bara någon vecka har jag märkt hur urtrist det kan vara att äta allena. Jag hade helt glömt bort hur tråkigt det kan vara att äta ensam efter att jag har bott som sambo en längre tid. Vi beslöt oss för att detta måste vi göra oftare.

På kvällen var det puben och FND, Friday Night Disco, på agendan. Vi gick dit tillsammans med J&G, våra nya spanska bekanta. I puben hann vi diskutera en hel del med de nyinflyttade spanjorerna. Känns nästan som om jag vet mera om Spanien och det spanska samhället än om Storbritannien...
I FND var det inte så mycket folk. Ett stort gäng studerande var i Leeds och ett annat gäng var påväg till Manchester tidigt följande dag. Men för mig var det spännande att äntligen få se FND och vad det var för något. Utrymmena var stora och det fanns plats för både dans, biljard och chillig samvaro.

På lördag var det som sagt Manchester som gällde. Klockan 12 kom vi dit och började navigera oss fram till Manchester Business School på Booth Street West. Det var lustigt att plötsligt höra en massa finsktalande personer. Blev helt till mig och svarade valbiträdet korkat nog på engelska. Ett ynkligt kiitos fick jag lyckligtvis ur mig.

Vi åt gott på Mcdonalds och shoppade lyckligt runt i Manchesters olika butiker. När det kändes kallt gick vi till Starbucks coffee. Drack en kopp varm choklad och livet kändes bra. När vi kom till bussen hem på kvällen märkte jag hur trötta mina fötter verkligen var.

Idag har jag tagit det lugnt. Ett varv till Lidl efter mat. Kokat kycklingsoppa, tvättat kläder och sett ett par avsnitt Desperate Housewives. Nu skype-time with the one and Only, Mr J. Silääänder. <3 Snaaaaart kommer han hiiiiiit! :D :D :D

Jeij!

"Ledig dag"

Yo!
Gick med M och N till Metro Interchange för att köpa bussbiljetter till Manchester! På lördag gäller det nämligen. Jag och N ska rösta i presidentvalet! Trots att vi inte har samma modersmål eller bor i samma ända av landet, hon från nordliga staden Ii (ja, det finns tydligen ett ställe som heter så) och jag från Raseborg, så är vi dock eniga när det gäller valet av vår nästa president. Go Pekka Haavisto! Du kommer att få vårt stöd.

Efter att vi fått våra biljetter gick vi till the National Media Museum. Häftigt ställe med en massa 
information och historia kring vår media värld.

I utställningen hade de bland annat olika TV-apparater, filmkameror,
små miniatyrer och en hel del TV-historia , från televisionens födelse till nutid.
Det var mycket intressant att se sig omkring och det bästa var väl att 

det var gratis inträde! Absolut värt att se om ni råkar 

befinna er i Bradford någon lycklig dag. ;)

 Wallace & Gromit var ju såklart med på ett hörn! 

Skickliga miniatyrer bakom glas.

 Det fanns också många manicker som man själv fick testa på. Bland annat hur ljuset bryter sig och bilder kan visa sig på olika sätt. Jag gillade skarpt färgerna på denna våning (utställningen består av flertalet våningar med olika "teman"). 

Information fanns det i mängder, bland annat denna poster. Fick mig att tänka på den nya tele-avgiften i Finland. Om jag spenderar 9 år av mitt liv framför TV:n och dessutom har den att tacka för en del av mina attityder, kunskap och livsstil så går jag mer än gärna med på att också sponsra den servicen.

Det verkar rätt på nåt vis.

Älska fotboll!

Den som känner mig väl vet att fotboll nog inte är mitt största intresse. Tyvärr. I högstadiet när vi var på klassresa ut till Tovö och spelade fotboll på en liten "äng", då var det roligt. Det var inget allvarligt spel och vi skrattade en hel del. Idag när ett stort gäng college och uni killar sprang omkring på fotbollsplanen utanför min goda väns inkvartering öppnades mina ögon för fotboll på riktigt.
För att se skillnad på lagen sprang hälften av de unga männen omkring i enbart boxers medan resten hade sina shorts, strumpor och t-skjortor på. Redan detta var som ni kan förstå ganska trevligt att se på. Både jag och min vän konstaterade att utsikten från hennes rum inte är så tokig.

Lite förvånade blev vi dock när några av männen började ta av sig sina boxers. Om det är en helt vanlig procedur här i Bradford vet vi inte, men det gav mig en ny och mer positiv bild av fotboll som en sportgren. Nakna män som springer runt och sparkar på en boll (i Januari månad) är verkligen inte illa!

Tyvärr så hade jag ingen kamera med mig. Men min vän tog ett foto så att vi kan minnas denna spännande match. Från och med nu kommer jag att spendera mina onsdagseftermiddagar med min Holländska kompis i huset bredvid, just in case. ;)

Igår var vi i puben och lyssnade på lite karaoke. Träffade två nya spanjorer. Jag vet inte vart alla spanjorer kommer ifrån men de är överallt! Som flugor kring en rutten banan.. heheh. nåneij. Dom är trevliga varelser. Halv 12 gick jag hem och fick sällskap av en spanjor som jag kände sedan tidigare. Trots att det endast är en knapp halv kilometer till puben skulle det aldrig falla mig in att gå hem ensam. Vissa risker kan man ta i livet, men inte sådana.

Trots att det blev en sen kväll igår lyckades jag vakna och ta mig till skolan på morgonen (9:15am). Var idag med social work gänget och jag var på gott humör och kände mig delaktig i diskussioner och grupparbete. Vi talade om en metod inom socialt arbete som heter Task centred approach. Vi utgick från olika case och försökte tillämpa metoden. Jag kom med några fina perspektiv på saken och kunde känna mig nöjd.
Talade med en lärare idag som kom med ett förslag på en eventuell praktikplats! Jag minns inte vad hon sa att det hette men det var ett service ställe för familjer och småbarn (o-5åringar). Platsen skulle ligga endast 20minuters gå väg härifrån, så det skulle vara helt utmärkt. Och det lät mycket intressant. Hon skulle återkomma när hon hade fått kontakt med någon därifrån. :D :D Hoppas hoppas.

Idag ska vi igen till puben, denna gång för att se på fotboll (min nya favoritsport). Innan det tänkte jag göra en fin middag bestående av klyftpotatis (från färsk potatis, icke färdiga frysta), ugnsgrönsaker och panerad fisk (jo, färdiga frysta). Det kan ta en stund så jag måste nog börja kocka så småningom... Så att jag inte bara missar den underbara fotbollen! GO BARCA!

(Våga heja på något annat lag än ett spanskt med alla spanjorer omkring sig...)

Suddenly Monday

Igår hade det gått precis en vecka sedan jag kom hit till Bradford. Det är konstigt hur snabbt man kommer in i ett sammanhang. Vissa människor här kunde jag lätt tro att jag har känt redan flera månader. Och vägarna in till centrum och till skolan känns redan sådär behagligt bekanta.

Gårdagen spenderade jag i shoppingcentret Tesco. Skönt att kunna shoppa (och inte bara gå till kyrkan) på en söndag! Jag hoppas att det inte räknas som en dödssynd. ^^ Men eftersom det var söndag färdades inte the free citybus omkring i staden som den brukar så jag fick ta mig fram till fots. Vilket var bra, för både kropp och själ. På det sättet fick jag orientera mig lite i staden och se mig omkring. Plus att jag fick lite välbehövlig motion.

Från Tesco köpte jag ett täcke. J kommer hit om en månad (!!!) så då behövs det ett täcke trots att jag har klarat mig bra med min fina sovsäck hittills. Lite köksprylar köpte jag också, fast mina flat mates har gett lov att använda deras material <3.

På vägen hem tog jag lite foton på miljön jag har hamnat i. Tog dock inga foton på allt SKIT som ligger överallt. För det gör det. Ligger skräp lite varstans. Efter att jag har fått höra från både personer som inte ser ut att vara guds bästa barn och lokala klasskamrater att man ska se till att inte gå ute ensam på natten kan jag försäkra alla om att det är det sista jag tänker göra. Så gör man bara inte här. Det verkar vara allmän policy som jag mer än gärna följer.

Men på dagen är Bradford ett helt schyst ställe!

 Bradford urban garden, mycket fin grafitti.

 The City Hall.
Trafiken i Bradford är skrämmande. Det räcker inte med att bilarna kör på fel sida och för det mesta utan varken strålkastare eller blinkers. Övergångsställena är placerade på ibland riktigt tokiga ställen och råkar det finnas trafikljus för fotgängare så har jag ännu inte lyckats lista ut varför de inte kör med likadana som vi har hemma i Finland... Ofattbart klumpigt system...

 Trähästar och The City Hall.

 City Center. Med vattensprutande "fontäner".

 När jag gick hem träffade jag det första levande djuret i Bradford! Längsmed Laisteridge Lane stod en  häst vid vägen och såg rofylld ut. Den stod så stilla att det tog en stund innan jag märkte att det var något där. :)

Home Sweet Home. 

To Lincoln and back again

So it begins.
Kom just hem från min första utflykt i detta land! Åkte på morgonen (8:30am) med ett gäng andra studerande till Lincoln, ett ställe 2½ timme sydost om Bradford. Dagsutflykten ordnades av the student union och jag blev tipsad om den via mina nya spanska vänner.

Lincoln är en fin stad. När vi kom dit kunde vi inte missa stadens främsta sevärdhet som består av en rejäl katedral, den tredje största i England, med ursprung från år 1072. Man kunde se katedralen på långt håll redan innan man kom in till staden eftersom den ligger på en kulle. I filmatiseringen av the DaVinci Code spelar denna katedral en roll som Westminster Abbey (inifrån)! 

 Lincoln Cathedral, inifrån och utifrån.

  När vi hade fotat katedralen fortsatte vi in till centrum via små gator omringade av tätt placerade hus. Nu kändes det som att man verkligen hade hamnat i England. Typiskt engelskt och för att matcha in oss ännu mer i samhället började vi med att besöka ett av alla de Tea rooms som fanns längsmed gatorna.

 

Tea och en cupcake. Under dagen hann vi besöka hela två tea rooms och smaka på gott te och engelska bakverk.

Dagen var blåsig och kall med en gnutta regn. Som tur var kunde vi gå in och värma oss bland annat i några bok affärer som sålde gamla böcker. Jag kunde inte motstå att köpa boken Pride and Prejudice och Emma för 2pund och 60 pence. Totally worth it.

Lite kulturella var vi också i Lincoln. Det var gratis inträde till the Usher Gallery and Museum. Jag förstod mig kanske inte på all konst, men en del var riktigt bra. Det ända kända namnet jag  hittade var ett litet verk av Salvador Dali. En sådan skulle jag gärna ha på väggen där hemma, trots att motivet kanske inte var det mest otroliga jag sett precis....  

Nu har jag ätit gott och känner mig passligt mör efter dagens upplevelser i Lincoln med mina tre spanska amigos. 

Det är skönt att vila fötterna efter dagens strapatser. Jag tror att det blir en tidig läggning för lilla jag. Min energi som jag samlat på mig under förra natten blåste snabbt bort i Lincoln.

Adios!

Min första Torsdag i Bradford.

Det börjar löpa bättre och bättre när dagarna går. Nu behöver jag inte säga "excuse me?" efter varje mening jag hör. Engelskan här kan vara mycket grötig och lustig. Inte alls lika vacker som i Jane Austens Pride and Prejudice som jag aktivt har sett på under de senaste dagarna (den gamla versionen med Colin Firth som Mr Darcy). The best motion picture ever<3.

Vädret har idag varit typiskt engelskt. Regn och blåst och lagom kallt. Usch och fy. Vi hade Social Policy idag och jag konstaterade att det inte är något för mig. Välfärdsmodeller har jag redan gått igenom och ärligt talat är jag inte så insatt i social politik att Storbritanniens historia kring saken skulle intressera mig så mycket. Tyvärr. Min lärare ville att jag och min finska kompis skulle komma med på en lektion om unga på fredagar istället... Jag tror inte att han har förstått att jag egentligen inte har så mycket med just unga människor att göra, hur intressant de än kan låta.

Nåväl. Jag kan gå dit och se vad det handlar om. Imorgon har jag också Interventions with groups and individuals. Har ingen aning vad det betyder men det låter spännande och som lärare fungerar en person som verkar huippu. Måste vid nåt tillfälle poängtera till min Tutor att jag egentligen inte behöver gå fler än två kurser för att få de studiepoäng jag behöver. Nu har jag fyra kurser på min läseordning.
Lättare att hoppa av sen när jag vet vad alla kurserna handlar om dock.

Idag köpte jag ett nytt sim kort till min telefon. Alltså kan jag börja ringa runt utan att det kostar hutlösa summor. Testade just att ringa till min finska kompis som bor i huset bredvid. N var med och skaffade samma kort. Satte in 10pund som jag får använda med sim-kortet vilket borde räcka en god stund med tanke på att jag inte har så hemskt många personer här i UK som jag har lust att ringa till.

Igår talade jag med J på skype för första gången sen jag kom hit. Det var kul att se honom och broder F (och angry bird) igen. Men jag blev lite ledsen... Skulle ha gett vad som helst för att kunna gå igenom skärmen och rört vid honom. Men ack. Vi spelade lite hangman och fem i rad och lyssnade på musik. Hoppeligen kommer han snart hit och hälsar på mig. :) Resten av Finland kan jag gott leva utan ett tag till.

Nu ska jag koka lite soppa och sedan ta det lugnt resten av kvällen. ^^

See ya later, som vi brukar säga här i Bradford.

På upptäcktsfärd i Bradford

Idag har jag gått omkring i Bradford tillsammans med min finska kompis. Vi beslöt oss för att gå till Kirkgate Shopping Center för att införskaffa lite grejer som vi absolut behöver. Jag ville gärna testa the free citybus (en buss som man får åka gratis runt omkring i staden) och hitta till köpcentret Tesco, men jag märkte att min kompanjon inte var på humör att ta någon buss eller gå till Tesco så jag fick nöja mig med att se mig omkring by foot.

Det första jag köpte var ett par skor. De är svarta. Tog bara med mej ett par skor hit, och de kan jag bara använda med sockor i. Vilket blir lite jobbigt i längden. Så jag var ju i akut behov av ett par andra skor. Dessutom var de billiga.
Och sååååå fina. ;)

En dyna var jag också i behov av. Förra natten insistera en av mina flat mates att jag skulle ta en av hennes dynor och en filt. Nu kan jag ge tillbaka dem och tacka för lånet. Har jag sagt att alla här verkar vara super trevliga? Det är de. :) Alla utbytesstuderande i alla fall. Infödingarna har jag inte lärt känna ännu..

Ikväll blir det karaoke i en nära belägen pub. Jag har inte tänkt vara uppe så sent eftersom det är min första skoldag imorgon. Och jag har lektion redan 9:15, då vill jag vara pigg och skärpt. Min skolväg är inte lång, det tar ca fem minuter att gå till skolan. Men. En sväng till puben för att se lite mera folk och lära känna alla lite bättre måste jag nog. Någon karaoke blir det inte för min del idag. Kan inte skämma ut mig redan de första dagarna. Det är karaoke kväll varje vecka så ja hinner senare. ^^

Day one

Socialisationen har börjat. Jag började dagen med att gå till the International Center. I mitt boende träffade jag en trevlig vietnamese girl som var påväg till Bradford University. Hon visade mig vägen eftersom the International Center låg ganska nära. Väl framme fick jag (mera) formulär som skulle fyllas i. Förutom jag råkade en annan finländare och en nederländare (?) vara där i samma syfte. Finnen och jag skulle dessutom träffa samma lärare i McMillan (vår skola) så det råkade inte sig bättre än att vi slog följe alla tre till McMillan.

Efter några om och men fick vi träffa vår Tutor. Han är lustig. På ett bra sätt. Tyvärr hann vi inte snacka med honom så länge innan han var tvungen att gå på lektion, så vi tog tillfället i akt och gick och luncha.

Min första måltid i Bradford bestod av Chicken filet burger with fries (and a lot of ketchup samt majonäs) och cocacola. Socialisering i allra högsta grad, of course!

Har hängt så gott som hela dagen med min nyblivna vän från exotiska Finland. För en stund sedan var vi till butiken efter lite mat och när jag kom till mitt boende var det dags att bli bekant med mina floor mates. De består av några stycken vietnameser och spanjorer (dom som jag kommit i kontakt med i allafall). De verkar super trevliga allihopa. Jag fick en inbjudan att träffa flera spanjorer och äta äkta paella (?) och spansk omelett med dem klockan 9. Kunde ju inte tacka nej! De visade mig runt i köket och sa att jag fritt får använda allt som finns i skåp och kylskåp. De flesta av glasen hade de hittat på pubarna i Bradford. Påminde mig och en viss Morfar och Mormor som jag känner...

Så efter första dagen har jag fått veta vad det går för kurser som jag skulle kunna ta. Jag har fått mitt studiekort! Alltså är jag en del av skolan påriktigt nu. Socialisation i all sin ära. Jag har fått träffa en hel del lärare som jag inte kommer ihåg namnen på längre.

Imorgon ingen skola - imorgon shopping (med min finländska bekantskap)! Jag behöver en dyna...

Framme i Bradford

Det har varit en lång dag.
Men nu är jag här. I det som kommer att vara mitt "hem" de kommande fyra månaderna. Under resans gång har känslor kommit och gått. Jag har varit spänd och tyckt att allt är jätte spännande, jag har skrattat, jag har gråtit, jag har varit klar i huvudet, jag har känt mig borttappad. Men nu är jag alltså framme. Och jag känner mig trött.

Innan jag går och lägger mig måste jag ändå skriva ner några roliga grejer från min första dag ute på äventyr.

När jag checkade in och var tvungen att lämna min mamma och pappa för en stund i den andra terminalen på flygplatsen i Helsingfors-vanda gjorde jag min första bekantskap. En ung man tyckte väl att jag såg passligt ledsen ut så han satte sig ner bredvid mig och höll mig lite sällskap. Vi hann prata om både dittan o dattan medan mamma och pappa tog sig från terminal 2 till terminal 1. När vi hade kommit så långt att killen adda mig på både facebook och skype kläckte han ur sig att hans engelska namn är John. Vi skratta båda glatt när ja konstatera att min pojkvän bär samma namn. :)

Tassigt, som någon brukar säga.

Måste passa på att berömma Lufthansa för maten i både flyget till Frankfurt och till Manchester. Ett stycke varm ciabatta med beef and cheddar till morgonmål och en lyxig pizzarulle med mozarella och tomatkross till lunch. Tack. Det har jag så gott som levt på idag. Och det smakade riktigt gott. Faktiskt. I Frankfurt hann jag visserligen också äta triangelbröd med kycklingfyllning samt köpa ett par frukter för en hutlös summa pengar. Men nu har jag i allafall lite morgonmål tills imorgon. För övrigt var vistelsen i Frankfurt helt okej. Det var en stooor flygplats, enligt lilla jag, men som tur var hade jag ju sex och en halv timme på mig att ta mig igenom hela systemet och hitta min gate. För att fördriva tiden gick jag omkring i alla butiker (och konstaterade att det inte är något jag vill köpa) och börja läsa på en spännande kriminalroman som jag fått av min älskade syster <3.

På flyget till Manchester fick jag också en mycket god kopp te. Det tyckte jag var en bra början på mitt utbyte i England.

Tack till min kära pojkvän som kom med förslaget att jag skulle ta med en egen liten internet-sladd som vi ändå har att skräpa där hemma. Nu fick jag kontakt med the World Wide Webb genast! Skönt.

                                                 
                                                    Sista dagen hemma fick jag umgås med väldens
                                                    finaste syster dotter. <3

                                                   Här testar hon skorna som jag skulle ta med till Bradford.

Nu sovdags. Så att jag orkar stiga upp tidigt imorgon.
Det har varit en lååång dag.

Packat och klart

Så där ja.
Väskan är packad och när jag ställde mig på vågen vägde vi tillsammans bara cirka 65kg.
Alltså skulle jag ännu kunna packa med mig ganska mycket mer grejer. Men mera packning betyder mera att bära. Och jag är svag, ack så svag. Enligt mina egenhändigt gjorda packningslistor borde det mesta som jag skulle kunna behöva nu finnas i min packning, förutom spännande läsning och en halvstor handduk som jag ska ta hemifrån Bromarv. Till och med min gröna regnjacka slapp med.

Angry Bird och min OnePiece får dock stanna hemma. Trots allt. Jag litar på att J tar hand om dem här i Åbo. Dessutom får jag säkert se dem via Skype under utbytet om jag frågar snällt.

Igår samlades vi (flickorna) i A&N:s residence och jag fick chansen att säga hejdå till många kära klasskamrater. Saknar redan våra ute och inne kvällar, med allt vad det innebär. Hoppas ni har en superduper vårtermin tills jag kommer tillbaka.

Nu ska jag göra mig redo för avfärd. Mot Bromarf och vidare!
Eller så långt jag slipper i snöyran.

Spännande tider

På söndag bär det av. Mitt flyg lyfter 07:45 från Helsingfors, mellanlandning i Frankfurt 09:35, och 6½ timme senare lyfter flyget mot Manchester. I Frankfurt hinner jag med andra ord göra både det ena och det andra. Spännande.
Väl framme i Manchester ska jag först och främst leta reda på mitt bagage. När jag har hittat det ska jag söka upp skyltar med ordet "Coach" på. Kl 6:00pm avgår nämligen en buss mot Bradford som jag gärna följer med.
Om jag kommer så långt som till Bradford tänker jag se mig omkring efter en taxi med tillhörande taxikusk. Honom (eller henne) ska jag vänligen be köra mig till Laisteridge Lane, main building. Kommer jag ända fram dit så hoppas jag att någon stackars själ finns på plats och vill ge mig en nyckel till ett rum i All Saints Hall.

Får jag en nyckel, hittar jag mitt rum och min säng blir det sovdags inför en ny och spännande dag, måndagen den 16:de, då jag ska skriva in mig i Bradford College.

Jepp. Innan avfärd måste jag ännu packa. Och få min packning att väga kring ynka 20kg. Spännande tider indeed. :)