PacketiPackat

Sådärja.
11:30 kom två städerskor för att inspektera mitt rum. De kollade hastigt i skåpen, på madrassen och skrev sedan under någon lapp. Jag fick också sätta dit min underskrift.

Check.

Klockan 11:30 hade jag alltså det mesta packat och golvet dammsuget. Gick till skolan för att printa ut mitt Boarding Pass så nu är det bara att tuta och köra. Bussbiljetterna passade jag också på att printa ut i skolan. Träffade en av mina lärare som gav tummen upp för den rapporten som jag lämnade in till honom. Yeah. 7,5 studiepoäng så gott som check då alltså, hoppeligen. Han sa också att han hört från min andra lärare att den rapporten var helt bra. Låter godkänt.

Klockan 5:30am avgår min buss till Manchester Airport imorgon bitti. Med mig kommer jag att ha min rinkka och ett stycke handbagage som kommer innehålla ett stycke dator. Som ett bonus får jag två Personliga Assistenter, Genis och Josep, som kommer med och bär mitt bagage. Fina människor. De bestämde sig för att ta vara på färden till Manchester och uppleva staden på samma gång.

Har skrivit ett tack-kort till Josep som jag ska lämna någonstans klurigt före vi far. Lämnar också mina sista ynka pund till honom, som ett tack för allt stöd och all hjälp.

Nu lite vila innan en sen middag och ett sista HejDå till alla....
Snyft...
Men jaa. De ska ju bli skönt att komma hem också. Såklart. Fast jag kommer sakna fina Bradford en gnutta. :)

SÅ OTROLIGT GLAD att jag tog chansen att åka bort lite!
Super nöjd med allt och alla. Ångrar mig inte en sekund.

Har haft THE TIME OF MY LIFE.

Detta lever jag länge på.

MorsDag

Glad Morsdag fina mamma! Skulle ha varit kul att komma hem till Morsdagen och fått fira med alla generationens mammor...
Men nu är det inte länge kvar så är jag hemma igen. Iiiiiih. Det bubblar i magen bara jag tänker på det.

Nu en snabb genomgång av mitt sista veckoslut i Bradford:

FloorParty Number 3
=
LEGENDARY.

Vi ordnade ett tredje (och troligen sista) Floor Party igår i Revis Barber, floor B (vårt hem). Spanska Paula hade födelsedag och hämtade med sig alla sina födelsedagsfirare från huset mittemot. Jag bjöd mina forna floor mates från All Saints Hall och våra trogna gäng från The Green och Wardley House dök också upp. Utöver det kom såklart alla gamla vanliga från övre och nedre våningarna. I massan av folk fanns det till och med sådana jag aldrig hade sett förut.

Så många fina människor samlade på ett ställe. En kväll och natt med gott humör och goda skratt. Fick en chans att börja säga adjö till alla dem som jag knappast ser idag eller imorgon.

Ilkley (eller Ilkhh som Josep sa till buss chauffören) var en riktigt fin plats. Gjorde en visit dit på fredagen. Åkte också till Bolton Abbey med Lisa och Josep på fredagen och igår spendera jag dagen i York. Såklart finns det många ställen jag ännu skulle vilja se. Men man kan ju inte hinna med allt.

Idag städdag. Har just tvättat alla mina kläder och nu ska jag börja packa ihop mina ägodelar så småningom, bestämma vad jag vill spara och vad som inte behövs längre.

Nu matdags.

Ska bli biff med hallumi ost och franskisar. Lyxigt. Lite sallad har jag också kvar, så blir det en passligt varierande och nyttig middag. Och pricken på i:et ett stort glas kall mjölk.

NAMH.

KorsettFri

Farbror Skelett Doktorn konstaterade några sekunder efter att jag hade kommit in i mottagningsrummet att det nog är dags att slopa korsetten nu.  Det är lite på fem veckor sedan Olyckan , kanske helt på tiden att min rygg  får lite mer rörelsefrihet.

Herr Doktor bad mig böja en aning på ryggen medan han tryckte lätt på nedre delen av ryggraden. Denna procedur framkallade ingen smärta alls. Herr Doktor var beredd att skicka hem mig utan korsetten på efter cirka fem minuter. Men jag var inte helt övertygad och frågade om det inte behövs ta bilder av ryggen för att se om det verkligen har hänt någonting där inne?

Sagt och gjort, jag fick gå och bli plåtad av X-Ray personalen. Med en liten lapp i handen från Herr Doktor fick jag orientera mig rätt i sjukhus-djungeln. Inte helt lätt måste jag säga.

Hela sjukhus besöket tog ungefär en timme. Tänkte ta samma buss tillbaka som jag kom med, men den lämpliga bussen hann gå just när jag steg ut från sjukhuset... Istället för att vänta en timme på nästa buss som skulle ta mig till rätt ställe bestämde jag mig för att gå. En timme tog det att komma tillbaka, utan att jag tappade bort mig på vägen (stolt).

Nu är klockan nästan 1 på natten... Firade Lisa idag med en kladdkaka och såg just färdigt Pirates of the Caribbean nere i "vardagsrummet". Imorgon bitti har vi planerat utflykt till Ilkley.
Skoijjjj.

Hälsningar från en trött men lycklig korsettlös tös i
Bradford.

:)

Sista Onsdagen i Bradford

Nu börjar det bli tider då studerande i Bradford packar ihop sina saker och åker hemåt igen. Vissa kommer tillbaka nästa termin medan andra åker bort för gott. Idag var det Ninas tur att åka hem till Finland igen. Lite avundsjuk var jag på morgonen klockan 8:00 när vi samlades för att säga adjö. Men det är bara en vecka kvar nu! Sen är det min tur! Och jag har en hel del program fram tills dess så det kommer att gå super fort.

Hade min sista praktikdag igår. En lärare från skolan kom för en sista check-up för att se att allt har gått bra där. Min praktikhandledare Jackie gav mig så mycket beröm att jag blev riktigt rörd. Visste inte riktigt vad jag skulle säga och vart jag skulle titta. Praktiken avslutades med att vi gick ut och äta till Chino Thai buffén (Fiona, Karen, Parents Forum medlemmar och två andra studerande). Inte illa alls. Idag var jag sista dagen i Horton Park Primary School och följde med Family Learning kursen där. Imorgon blir det ännu en sväng där om för att hämta lite foton och sedan en sväng via Canterbury för ett sista hej då. Hittade en ask med Fazer mint choklad i Leeds som jag ska lämna där som ett litet tack.

Har också fått uppleva min sista Karaoke Night i Westleight Puben. Den firades med att vi sjöng "All by myself", "Nobody's Home" och "Wonderwall".... Vackert lät det inte, men roligt var det.

Hemlängtan börjar nu gripa tag i mig på riktigt! Ska bli så otroligt skönt att komma hem igen.
Nära och Kära, ReissuMies och Bastu. Ack vilken saknad.

Har spenderat en del av dagen till att fixa klart alla papper som jag borde ha med mig hem till Finland. Saknar ännu ett studieregister utdrag och fick veta att de fastställer alla vitsord först nån gång i mitten av Juni... Ska mejla de tre lärare som jag  har lämnat in arbeten till för att försäkra mig om att det jag har åstadkommit duger... Satte ner en hel del kärlek och tanke i dem så jag hoppas de håller. ^^

Annars kan jag alltid trösta mig med att jag har fått 3 studiepoäng för mitt Väntutorskap denna vår. Alltid någonting.

Imorgon ett sista besök hos Farbror Skelett Doktor i Bradford Royal Infirmary. Vi ska ta en närmare titt på ryggraden och dess tillstånd för att bestämma om det är riskfritt att klä av mig korsetten nu, en månad efter att Olyckan var framme. Ska försöka uppdatera bloggen imorgon. Med goda nyheter hoppas jag.

Trodde det skulle bli en fin sista onsdag i Bradford, men nej... Det blev en TYPISK onsdag i Bradford, började med en solig morgon, blåsig förmiddag, regnig dag och grå kväll... Solen tycks inte vilja stanna på denna plats mer än högst en halv dag per gång (på bästa humör). För mig har fyra månader varit en riktigt passligt långt besök. Skulle varken ha velat vara längre eller kortare tid här.

Helt passligt.

KulturKrockar

Har under mina snart fyra månader i Bradford hunnit samlat på mig en hel del nya intryck, av alla de slag. Tänkte att det kanske är dags att lista upp lite kulturkrockar nu när det snart blir dags att bege sig hemåt igen. Så att man inte glömmer bort hur man tyckte och tänkte lixom.

Här kommer en liten lista på saker och ting som har förvånat/förbryllat/gjort intryck:

1. Trafiken
   Det var det första jag lade märke till som inte riktigt var som det skulle. Övergångsställena känns fortfarande alltför få och livsfarliga och billjus har nog alla stackare inte råkat få med sig när de köpt sin bil. Nu är jag dock mera van vid systemet, har till och med obemärkt börjat kolla till höger, sedan vänster, innan jag går över vägen..
2. Maten
   Kycklingen är dyr i Bradford... Och kycklingstrimlor har man inte kommit sig för att börja sälja i butikerna. Många andra "vanliga" varor känns konstigt dyra, som kakao, vindruvor och färska grönsaker i allmänhet. Har lärt mig att så gott som allt går att konservera, i hyllorna hittar man en massa slags burkar med mer eller mindre lustiga sörjor i. Bönor finns det i hundrade tals och i brödväg är det ljust smakfattigt toast-bröd som gäller.
   
   Har kommit att sakna bland annat matlagningsgrädde, ordentliga chips (med dip), finsk choklad, hederlig edam ost, rågbröd och finsk mjölk samt finska pålägg... Men svultit har jag inte! Här finns en hel del mat som går att äta, har testat på nya grejer som både varit goda och billiga. Att lägga chips mellan bröden har jag däremot inte riktigt förstått mig på...
   
   Kunde diskutera så mycket mera om mat och matvanor i Bradford (bland annat den fina asiatiska maten de bjuder på) men för att inte göra inlägget mer tungläst ska jag gå vidare.
3. Oshyvel
   Varför har den inte hittat till Storbritannien? Jag trodde den föddes med osten. Och eftersom de säljer ostbitar (mest Cheddar i olika former) så borde väl rimligtvis osthyveln hitta en plats på kökstillbehör hyllan....
   Kommer uppskatta den lilla mojängen tusen gånger mera när jag kommer hem igen. Tacka gud för den som introducera den till Vårt Land.
4. Yorkshire dialekt
   Jag trodde jag var bra på engelska. Detta var tills jag anlände till Bradford. Första taxi resan till mitt boende fattade jag noll av vad taxi kusken hasplade ur sig. Men det har som tur blivit bättre med tiden. Har till och med gått så långt att jag troligtvis kommer sakna denna spännande dialekt. "taa" betyder "thank you" och bokstaven T tycker de tydligen är helt onödig i det engelska språket. "It doesn ma'er, do you wahn some wa'er". Tjockt och fint.
5. Are you alright?
   Vänliga människor har jag mött. Men jag har också blivit måttligt trött på att de alltid ska fråga hur man mår. När man hälsar hör det till att man slänger in en fras om hur det står till med den andra. Att man möts för första gången, aldrig har sett varandra eller helt enkelt inte har tid eller något som helst intresse av att faktiskt få veta hur det står till mer den andra spelar ingen roll. Det hör lixom bara till. Jag vet fortfarande inte riktigt vad det är meningen att man ska svara på frågan, om det alls är meningen att man ska svara. För det mesta mumlar jag "I'm fine" eller något liknande, trots att jag har vandrat omkring i ösregn, inte fått sömn på hela natten och vaknat i fel ända av sängen.
6. Heltäckande mattor och huskonstruktioner
   Nej tack till heltäckande mattor. Varför, frågar jag? Råkar man åstadkomma en fläck vet jag inte hur de bär sig åt för att snygga till fina mattan. Skönt om fötterna är det ju förstås, men fler fördelar än det kommer jag inte på..
   Har inte varit in i ett enda hus som jag gärna skulle vilja flytta in i. I de rum jag har haft är det ofta så dålig luft att man måste vädra dagligen trots att det är kallt och rått ute. Elementen förstår jag mig inte på och gas-eldstäderna som de använder i husen är knappast barnvänliga värmekällor...
   Tacka vet jag bygg-gubbarna i fina Finland.
7. Skilda kranar för kallt och varmt vatten
   I ena kranen kommer kallt vatten och i andra kommer det riktigt hett - fördelen är ju att man snabbt får det slags vatten man ska ha, hett eller kallt. Men fy vad jobbigt, för mig är det aldrig passligt. Från kranen med varmt vatten är det så hett att man nästan får brännskador på fingrarna och det kalla blir så kallt att man får vara rädd att frysa fast. Och på min praktik plats finns de mest töntiga kranarna ever. Man trycker på kranen så sprutar den ut sitt kokheta eller iskalla vatten med alltför enorm kraft så att hälften av vattnet hamnar på väggarna och andra hälften på golvet.... Saknar våra multi-task vatten kranar, med lämpligt vatten för alla lägen <3.
8. Skorna på inomhus
   Jag har blivit så van med arbetsskor så att jag var beredd på att skaffa ett par tofflor inför fösta dagen av min praktik. Som tur var en vän bussig och berättade att de knappast använder sådant. Och nej. De gör ju inte det. Inte ens barnen i dagiset byter skor. Gladeligen springer de in och ut i samma skodon. Lätt sa man. Mycket lätt. Och tusen gånger lättare blir det också när barnen i dagis inte behöver ha galonbyxor! De har tydligen inte uppfunnits här borta ännu! "Om det regnar eller snöar gör det samma" - och mina treåringar är duktiga på att klä på sig sina simpla ytterjackor (coat) själva. Bara sitta ner och ta det lugnt med en kopp te med sina ytterskor, wherever, whenever.
9. Att diska med diskmedel - men inte skölja med vatten
   Usch säger jag - Vadå? Säger dom.
   Ibland lämnar de bara den tvättade men osköljda disken  i "torkskåpet" (som by the way inte finns där ovanför diskhon som den borde utan på sin höjd är gjord av plast och ligger någonstans i närheten) eller så torkar de med en sliskig handduk för att sedan lägga tillbaka i skåpet.
   Usch säger jag.
10. Self Service Check Out
    Nu kommer väl min första helt positiva punkt i listan! I de flesta matbutiker har de själv service maskiner (som på Ikea typ) där man själv får pipa sina varor och betala för dem. Genialiskt. Enkelt och simpelt och smidigt. Speciellt om man bara är sugen på lite choklad och har bråttom hem till sin trygga lilla håla. 

Jag tror det får räcka med 10 kulturkrockar/chockar. Detta blev ett låångt inlägg och ännu mera har jag på hjärtat som jag gärna skulle skriva. Men det får bli till en annan dag.

Har lämnat in alla mina skoluppgifter, nästa vecka har jag mina sista praktik dagar och sedan ska jag börja komma hem igen. Wow. Vad tiden går fort... otroligt...
Nu sov dags. Imorgon en sväng tilll Canterbury igen. :) 

Fick ett paket med posten idag. Blev så glad. Och förra veckan fick jag brev från världens finaste farmor! : ) Sådant gör gråa och regniga dagar en hel del trevligare!

Lite Fazers blå gör också gott, för kropp och själ. <3 Tack.