Check-up

Kom just tillbaka från ett besök i sjukhuset. Blev en kort visit hos Farbror Ortoped med company. Han tog en titt på de Spanska röntgen bilderna, konstaterade att det är en stabil skada (stable injury) som jag har. Tur i oturen tyckte han.
En positiv atmosfär och en positiv Ryggdoktor. Sånt gillar jag. Och jag behövde bara vänta ca halvtimme i vänterummet. På Tv:n visades något typiskt Bygga&Bo program. Passligt underhållande.

Sedan lite småprat. Prata illa om midje-bältet som var orsaken till min skada. Och om de små "knölar" som har uppenbarat sig längs midjan, i samma linje som bältet. Dessa knölar, fick jag veta, kan vara kvar upp till sex månader efter olyckan! De gör inte ont (om man inte trycker ordentligt), de bara finns där om man kommer sig för att känna efter. Hur länge dom stannar där beror lite på hur mycket massa man råkar ha runt sin midja. Ju mera massa, desto längre tid med knölar. Sjuksköterskan konstaterade att hon nog skulle kunna bli med knölar flera år efter en olycka men att jag som är så liten och "slim" knappast kommer ha dem kvar så länge.

Varje dag lär man sig något nytt. ^^

Om tre veckor (den 10.5) ska jag på nästa check-up. Då ska jag få klä av mig korsetten så ska vi se närmare på hur min rygg har det. Tills dess ska jag fortsätta som förut, ingen "excessive bending" eller "heavy lifting". Känns bra, både i kropp och själ.

På veckoslutet var jag på en student union trip, denna gång till North Wales. Först ett snabbt besök till lilla Conwy och sedan till en större kust stad med namnet Llandudno.

Welsh.

Fascinerad över hur ett språk kan se ut på detta sätt. Helt obegripligt.



Det var fina platser, vacker omgivning och natur. Tog det lugnt och njöt för fulla muggar, trots det typiska engelska vädret  - Sol, Regnskur, Moln, Sol, Regn, Moln..

Conwy (fotot ovanför)
och Llandudno (till vänster och nedanför).















Denna vecka är deadline vecka för mina rapporter... Har alla tre under kontroll. En sista finslipning och editering och sedan är det klart! Nästa lördag blir det kalas! Ska bli skönt att få alla skoluppgifter inlämnade så kan man börja fundera på annat. Nu är de ett konstant ämne som rullar runt i huvudet.

Man blir hungrig av att besöka Farbror Ryggdoktor... Ska göra en lyxig lunch och sedan ta en titt på rapporterna igen. Vädret är fortfarande grått.... och regnigt... tråkigt..

But in my heart it's SUMMERTIME. :)

 I Llandudno smakade jag på en god "meat and potato pie" med kokta ärter och franskisar. Super gott.








Jag tror en omelett kommer sitta fint nu.
Den ryms mycket bra runt min fina och aningen knöliga midja. :)

Regn och grått

Nu skulle det få vara nog med regn tycker jag. Idag har det riktigt öst ner hela dagen...

Igår var jag på praktik igen. Jag var förberedd på att sätta hatten på hyllan och säga adjö, men min mentor med sin positiva läggning tycktes inte ta det som något större hinder att jag inte kan böja på ryggen eller lyfta på saker. Så från och med nu är jag bannlyst från Nursery och spenderar mina kvarstående tisdagar och torsdagar (8-16) med familje-teamet. Inte illa. På morgonen fick jag följa med på två misslyckade hembesök, gående i ösregn, och resten av dagen spenderade jag vid telefonen och försökte få kontakt med personer som kunde passa in i English for Work kursen för invandrare som börjar nästa vecka. Jag och min mentor gick igenom listor och skapade nya.

Trots att jag känner mig bekväm med min engelska, som andra språk, var det inte helt lätt att förstå och bli förstådd via telefon alla gånger... Det var en lärorik dag. Fick se och uppleva hur svårt det kan vara att  hålla i trådarna i ett Center som Canterbury. Problem och möjliga lösningar.
Och min family support worker- mentor är en riktig pärla. :) Super kul att jobba med. Finns nog en hel del trevliga människor i Bradford, after all.

Kommer sakna barnen i Nursery 5...

Det har varit ett ideal väder för att sitta inne och skriva på rapporter idag. Och det har jag gjort. Är uppe i ca 800 av 2000 nu... Alltså typ halvvägs. Deadline är precis om en vecka, så det börjar bli lite bråttom. Men jag har allt under kontroll, så mycket olika info källor. Lite svårt att pussla allt tillsammans till en passlig blandning bara. ^^

Nu liten paus från studierna.
En sväng till butiken medan det ser ut som att det inte öser ner längre.

Bradford Royal Infirmary

Idag var jag på besök i sjukhuset, Bradford Royal Infirmary. Josep kom frivilligt med mig som moraliskt stöd och eftersom det ligger en bit utanför stan hoppade vi på bussen klockan 10:17.

Väl framme fick jag än en gång berätta om vad jag har varit med om, vad det är för fel på mig och hur de kan hjälpa. Efter några om och men fick jag äntligen träffa Fru (eller Fröken) Ortoped.

Jag fick ännu en sista gång denna dag berätta om olyckan och min skada. Hon och jag kollade på röntgenbilderna, testade att jag har känsel kvar i armar och ben och att jag kan använda mina muskler normalt. För övrigt sa hon samma sak som de spanska doktorerna. Jag får inte böja på ryggen, ska inte lyfta, bära eller anstränga ryggen på något annat sätt. Speciellt inte spela tennis...

Som medicin tar jag nu bara ibuprofeno, 600mg, en tablett varje åttonde timme. Paracetamolet, som jag också fick recept på, känns inte aktuellt eftersom jag inte känner någon smärta. Åtminstone inte i ryggen.

Den inringade kotan på bilden är den som har fått sig en liten tillplattning.
Som ni kan se är den inte alltför deformerad. Och detta var  över en vecka sedan.
Fick tid till en ny check-up i sjukhuset nästa måndag (23.4). Idag blev jag bara en i gänget, inskriven i deras datasystem så att de vet vem jag är i fortsättningen.

Nu ska jag gå och umgås med de där som delar kök med mig innan läggdags. :)
Det har varit en bra dag idag.
Igen.
Jag gillar dagar som denna.

3 års dag

Igår hade det gått tre år sedan jag och John började umgås lite mer aktivt och bestämde oss för att bli mer än bara vänner. Tiden flyger när man har roligt.


Det var en fin tid vi levde i.  Fina minnen och fina människor lärde jag känna.

Om jag är i behov av ett gott skratt en mulen dag behöver jag bara öppna ett fotoalbum från gymnasietiderna.

Strålande ideér vi hade på den tiden.

Jag och John var ansvariga för knäcken när det blev juletider (16.12.2008). Ett bra val att ingen av oss valde en kock karriär, har nämligen ett minne av att vår färdiga produkt smakade aningen bränt ....






Trevligt att se tillbaka på hur det hela började.

Igår var jag på besök till Fru Doktor. Hon kunde inte berätta så mycket nytt, det var snarare jag som berättade till henne allt vad jag vet om min rygg och min nya vän Korsetten. Men hon var ytterst trevlig och beställde tid till sjukhuset så att jag får träffa någon som vet mer om ryggar (Herr eller Fru Skelett Doktor). Tills jag har gjort mitt besök dit tänker jag fortsätta att ta det lugnt och försiktigt, dvs inte gå på praktik och inte anstränga min rygg.

Att sitta stilla på mitt rum och se på serier i en månad tänker jag dock inte göra. Lite måste jag röra på mig också. Dagens motion bestod av en promenad till butiken. Mina grannar brukar göra mina butiks köp, eftersom spanska doktorn sa att jag inte får bära tunga saker. Men lite toapapper och choklad borde min rygg kunna tåla.

På tillbaka vägen började det såklart regna. Men inte det vanliga, lätta och snabbt övergående  engelska regn som jag har blivit så van med här, utan ordentligt regn som vi har där hemma i Finland. Nåväl, det var sist och slutligen ganska uppfriskande.

Nu dags för ett stycke piller och sedan läggdags. Igår natt vaknade jag av kramp i vänster vad... ont tog det och svårt var det att försöka massera utan att böja på ryggen. Hoppas på en bättre sömn inatt.

Good Night.

Nytt hem

Nina och jag har bytt rum idag.
De senaste två nätterna har jag kommit till hennes byggnad för att sova, bara för säkerhetsskull ifall jag skulle behöva hjälp av något slag.
Min korridor i All Saint Hall är nämligen helt tom för tillfället. De två töser som jag delar kök med är hemma över påsken. Skulle jag behöva hjälp där har ingen av mina vänner nyckel för att komma in.

Alltså insisterade mina vänner att jag skulle komma närmare dem och bo. Dessutom har de hiss i detta hus. Nu behöver jag bara knacka på min ena vägg för att få uppmärksamhet. Måste medge att det känns lite säkrare, trots att jag saknar mitt rum i All Saints Hall.

Efter en fin skypedate med familjen hemma i Bromarv kom de alltså och bar iväg med en stor del av mina grejer. Tog bara med det viktigaste. Nina lämnade sina saker i mitt rum och blev förtjust över att ha eget badrum. Där kommer hon säkert sitta hela natten. Heheh.

Efter den Stora Flytten poppade vi popcorn och satte oss till rätta i Joseps rum för att se den första Ailien filmen. Filmvalet kom från gårdagskvällen då vi satt i köket och spelade Pictionary (med papper och penna skulle man i tur och ordning försöka förklara en film för de andra).

Smaken är som baken, men popcornen var goda.

Efter filmen gick jag tillbaka till mitt gamla hem i All Saint Hall och åt varma smörgåsar med Nina. En riktigt fin dag har det varit.

 Och här har ni mig i mitt nya rum och i min nya läckra korsett!
På dansgolvet (om jag vågar mig dit) håller jag mig till Robot-Dance-Moves. Jag skulle så passa in i en Star Wars film med min nya outfit. Som ni ser behöver ni inte vara oroliga.

Innan trafikolyckan hann jag se en hel del av den vackra staden Barcelona! Helt underbart! Och tur med vädret hade vi också.

 Jag hann besöka Park Güell och se många av Gaudis fantastiska skapelser.

 Här poserar jag så fint med ett verk av Jean Miro. Kultur intresserad som jag är tog jag en sväng in i hans museum. Dessutom råkade Picasso museet ha fritt inträde, så det var lite måsta på att gå dit också.

Blev riktigt kär i den fina staden. Ack så vackert.
Nu ska jag testa att sova min första natt i Ninas rum.
Men innan ja somnar ska jag nog läsa lite ur Pride and Prejudice.
Och sedan drömma fina drömmar om Mr Darcy.

Senaste nytt

Tisdagen den 3 April vaknade jag lite tidigare än de andra. Jag gick ner till köket och åt lite frukost trots att vi om några timmar skulle bege oss till Joseps föräldrar för att äta lite äkta hemma gjord Paella. Alltid bra att ha något i magen. Eftersom skaldjur tycks vara en av komponenterna i Paella tänkte jag att det är bäst att vara förberedd.

Man kan aldrig så noga veta, sa Nalle Puh.

Det hade regnat på morgonen. Lisa var ledsen för att vi inte hade kunnat åka till stranden. Jag satte mig i baksätet, i mitten, bältet for på av gammal vana och spändes runt min smala midja.

Det gick så fort. Bilen lydde inte chaufförens vilja att svänga i kurvan och stöten runt min midja vid kollisionen med den mötande bilen kändes så kraftig. Utan glasögon stapplade jag ut ur bilen tillsammans med E. Jag kunde inte se, det kändes inte bra, jag lade mig ner på den våta asfalten. En man kom och kände på min mage, ingenting brutet. Jag fick tillbaka mina hela men aningen sneda glasögon.

Inte ens polisen kunde engelska. Ambulans personalen sa att det var bättre ställt på sjukhuset, där var de bättre utbildade och kunde nog bättre engelska. Så var det tyvärr inte.

Josep fick agera tolk mest hela dagen och natten. Röntgen bilderna visade att jag hade en benkota i nedre delen av ryggen (L2) som vid kollisionen hade pressats samman en del (15%).

Två nätter och tre dagar i Hospital de Terrassa gick förbi ganska snabbt. Att ta kontakt med familjen hemma i Finland var nog det mest smärtsamma under hela sjukhus vistelsen. Jag har haft hemlängtan förut, men den hemlängtan som jag kände efter olyckan slog nog alla rekord.

Ortopeden kom samma kväll, tisdagen den 3 April, och justerade min blivande korsett runt min smala kropp. Han var den första som kunde tilltala mig med en hel mening på engelska. Han berättade att jag kunde gå hem följande dag. Men från och med nu måste jag hålla min rygg absolut rak och så länge jag inte ligger rak lång i min säng måste jag bära korsetten.

Två stycken Farbror Doktor och en Fru Doktor kom och hälsa på mig följande dag. Jag kände mig passligt svag. Morgonmålet jag äntligen fick efter all dropp-mat föregående dag hölls inte i mig. Doktorerna tyckte det var bäst att jag stannade kvar en natt till på sjukhuset. Sakta men säkert kändes det lite bättre, lunchen och middagen stanna i magen. När mina vänner kom för att hälsa på mig orkade jag sitta bredvid min säng med min nya korsett.

På torsdagen lät de mig åka hem till Josep igen. På fredag morgonen var jag i så pass gott skick att jag vågade ta mig med flyget tillbaka till Bradford igen. Josep bar mitt bagage och på flygplatsen fick jag säga adjö till hans föräldrar som har varit ett stor stöd under hela resans gång.

Mina vänner har hämtat mat från butiken, duschat med mig, hjälpt mig att klä på och av mig och sett till att jag räcks till allt jag behöver utan att böja på mig. Utan dem vet jag inte vad jag skulle göra.
Ett tack räcker lixom inte riktigt till.

Nu ska det bli en lugn och stilla påskhelg för mig. Bradford college har påsk ledigt hela nästa vecka, och sista föreläsningarna hade jag innan påsklovet. Engelska Farbror Doktor hoppas jag få se på tisdagen och hur det blir med praktiken får vi se.

Jag är glad över att det inte gick värre. Och korsetten har jag redan börjat vänja mig vid. Helst av allt skulle jag vilja hoppa på ett flyg hem till Finland nu på momangen. Men när allt kommer omkring är det nog bättre att vila ordentligt innan en längre flygresa. Ska samla mina krafter och sedan kommer jag snart hem igen!

Hälsningar från en lite tillplattad men levande
Runa-Linn