PacketiPackat

Sådärja.
11:30 kom två städerskor för att inspektera mitt rum. De kollade hastigt i skåpen, på madrassen och skrev sedan under någon lapp. Jag fick också sätta dit min underskrift.

Check.

Klockan 11:30 hade jag alltså det mesta packat och golvet dammsuget. Gick till skolan för att printa ut mitt Boarding Pass så nu är det bara att tuta och köra. Bussbiljetterna passade jag också på att printa ut i skolan. Träffade en av mina lärare som gav tummen upp för den rapporten som jag lämnade in till honom. Yeah. 7,5 studiepoäng så gott som check då alltså, hoppeligen. Han sa också att han hört från min andra lärare att den rapporten var helt bra. Låter godkänt.

Klockan 5:30am avgår min buss till Manchester Airport imorgon bitti. Med mig kommer jag att ha min rinkka och ett stycke handbagage som kommer innehålla ett stycke dator. Som ett bonus får jag två Personliga Assistenter, Genis och Josep, som kommer med och bär mitt bagage. Fina människor. De bestämde sig för att ta vara på färden till Manchester och uppleva staden på samma gång.

Har skrivit ett tack-kort till Josep som jag ska lämna någonstans klurigt före vi far. Lämnar också mina sista ynka pund till honom, som ett tack för allt stöd och all hjälp.

Nu lite vila innan en sen middag och ett sista HejDå till alla....
Snyft...
Men jaa. De ska ju bli skönt att komma hem också. Såklart. Fast jag kommer sakna fina Bradford en gnutta. :)

SÅ OTROLIGT GLAD att jag tog chansen att åka bort lite!
Super nöjd med allt och alla. Ångrar mig inte en sekund.

Har haft THE TIME OF MY LIFE.

Detta lever jag länge på.

MorsDag

Glad Morsdag fina mamma! Skulle ha varit kul att komma hem till Morsdagen och fått fira med alla generationens mammor...
Men nu är det inte länge kvar så är jag hemma igen. Iiiiiih. Det bubblar i magen bara jag tänker på det.

Nu en snabb genomgång av mitt sista veckoslut i Bradford:

FloorParty Number 3
=
LEGENDARY.

Vi ordnade ett tredje (och troligen sista) Floor Party igår i Revis Barber, floor B (vårt hem). Spanska Paula hade födelsedag och hämtade med sig alla sina födelsedagsfirare från huset mittemot. Jag bjöd mina forna floor mates från All Saints Hall och våra trogna gäng från The Green och Wardley House dök också upp. Utöver det kom såklart alla gamla vanliga från övre och nedre våningarna. I massan av folk fanns det till och med sådana jag aldrig hade sett förut.

Så många fina människor samlade på ett ställe. En kväll och natt med gott humör och goda skratt. Fick en chans att börja säga adjö till alla dem som jag knappast ser idag eller imorgon.

Ilkley (eller Ilkhh som Josep sa till buss chauffören) var en riktigt fin plats. Gjorde en visit dit på fredagen. Åkte också till Bolton Abbey med Lisa och Josep på fredagen och igår spendera jag dagen i York. Såklart finns det många ställen jag ännu skulle vilja se. Men man kan ju inte hinna med allt.

Idag städdag. Har just tvättat alla mina kläder och nu ska jag börja packa ihop mina ägodelar så småningom, bestämma vad jag vill spara och vad som inte behövs längre.

Nu matdags.

Ska bli biff med hallumi ost och franskisar. Lyxigt. Lite sallad har jag också kvar, så blir det en passligt varierande och nyttig middag. Och pricken på i:et ett stort glas kall mjölk.

NAMH.

KorsettFri

Farbror Skelett Doktorn konstaterade några sekunder efter att jag hade kommit in i mottagningsrummet att det nog är dags att slopa korsetten nu.  Det är lite på fem veckor sedan Olyckan , kanske helt på tiden att min rygg  får lite mer rörelsefrihet.

Herr Doktor bad mig böja en aning på ryggen medan han tryckte lätt på nedre delen av ryggraden. Denna procedur framkallade ingen smärta alls. Herr Doktor var beredd att skicka hem mig utan korsetten på efter cirka fem minuter. Men jag var inte helt övertygad och frågade om det inte behövs ta bilder av ryggen för att se om det verkligen har hänt någonting där inne?

Sagt och gjort, jag fick gå och bli plåtad av X-Ray personalen. Med en liten lapp i handen från Herr Doktor fick jag orientera mig rätt i sjukhus-djungeln. Inte helt lätt måste jag säga.

Hela sjukhus besöket tog ungefär en timme. Tänkte ta samma buss tillbaka som jag kom med, men den lämpliga bussen hann gå just när jag steg ut från sjukhuset... Istället för att vänta en timme på nästa buss som skulle ta mig till rätt ställe bestämde jag mig för att gå. En timme tog det att komma tillbaka, utan att jag tappade bort mig på vägen (stolt).

Nu är klockan nästan 1 på natten... Firade Lisa idag med en kladdkaka och såg just färdigt Pirates of the Caribbean nere i "vardagsrummet". Imorgon bitti har vi planerat utflykt till Ilkley.
Skoijjjj.

Hälsningar från en trött men lycklig korsettlös tös i
Bradford.

:)

Sista Onsdagen i Bradford

Nu börjar det bli tider då studerande i Bradford packar ihop sina saker och åker hemåt igen. Vissa kommer tillbaka nästa termin medan andra åker bort för gott. Idag var det Ninas tur att åka hem till Finland igen. Lite avundsjuk var jag på morgonen klockan 8:00 när vi samlades för att säga adjö. Men det är bara en vecka kvar nu! Sen är det min tur! Och jag har en hel del program fram tills dess så det kommer att gå super fort.

Hade min sista praktikdag igår. En lärare från skolan kom för en sista check-up för att se att allt har gått bra där. Min praktikhandledare Jackie gav mig så mycket beröm att jag blev riktigt rörd. Visste inte riktigt vad jag skulle säga och vart jag skulle titta. Praktiken avslutades med att vi gick ut och äta till Chino Thai buffén (Fiona, Karen, Parents Forum medlemmar och två andra studerande). Inte illa alls. Idag var jag sista dagen i Horton Park Primary School och följde med Family Learning kursen där. Imorgon blir det ännu en sväng där om för att hämta lite foton och sedan en sväng via Canterbury för ett sista hej då. Hittade en ask med Fazer mint choklad i Leeds som jag ska lämna där som ett litet tack.

Har också fått uppleva min sista Karaoke Night i Westleight Puben. Den firades med att vi sjöng "All by myself", "Nobody's Home" och "Wonderwall".... Vackert lät det inte, men roligt var det.

Hemlängtan börjar nu gripa tag i mig på riktigt! Ska bli så otroligt skönt att komma hem igen.
Nära och Kära, ReissuMies och Bastu. Ack vilken saknad.

Har spenderat en del av dagen till att fixa klart alla papper som jag borde ha med mig hem till Finland. Saknar ännu ett studieregister utdrag och fick veta att de fastställer alla vitsord först nån gång i mitten av Juni... Ska mejla de tre lärare som jag  har lämnat in arbeten till för att försäkra mig om att det jag har åstadkommit duger... Satte ner en hel del kärlek och tanke i dem så jag hoppas de håller. ^^

Annars kan jag alltid trösta mig med att jag har fått 3 studiepoäng för mitt Väntutorskap denna vår. Alltid någonting.

Imorgon ett sista besök hos Farbror Skelett Doktor i Bradford Royal Infirmary. Vi ska ta en närmare titt på ryggraden och dess tillstånd för att bestämma om det är riskfritt att klä av mig korsetten nu, en månad efter att Olyckan var framme. Ska försöka uppdatera bloggen imorgon. Med goda nyheter hoppas jag.

Trodde det skulle bli en fin sista onsdag i Bradford, men nej... Det blev en TYPISK onsdag i Bradford, började med en solig morgon, blåsig förmiddag, regnig dag och grå kväll... Solen tycks inte vilja stanna på denna plats mer än högst en halv dag per gång (på bästa humör). För mig har fyra månader varit en riktigt passligt långt besök. Skulle varken ha velat vara längre eller kortare tid här.

Helt passligt.

KulturKrockar

Har under mina snart fyra månader i Bradford hunnit samlat på mig en hel del nya intryck, av alla de slag. Tänkte att det kanske är dags att lista upp lite kulturkrockar nu när det snart blir dags att bege sig hemåt igen. Så att man inte glömmer bort hur man tyckte och tänkte lixom.

Här kommer en liten lista på saker och ting som har förvånat/förbryllat/gjort intryck:

1. Trafiken
   Det var det första jag lade märke till som inte riktigt var som det skulle. Övergångsställena känns fortfarande alltför få och livsfarliga och billjus har nog alla stackare inte råkat få med sig när de köpt sin bil. Nu är jag dock mera van vid systemet, har till och med obemärkt börjat kolla till höger, sedan vänster, innan jag går över vägen..
2. Maten
   Kycklingen är dyr i Bradford... Och kycklingstrimlor har man inte kommit sig för att börja sälja i butikerna. Många andra "vanliga" varor känns konstigt dyra, som kakao, vindruvor och färska grönsaker i allmänhet. Har lärt mig att så gott som allt går att konservera, i hyllorna hittar man en massa slags burkar med mer eller mindre lustiga sörjor i. Bönor finns det i hundrade tals och i brödväg är det ljust smakfattigt toast-bröd som gäller.
   
   Har kommit att sakna bland annat matlagningsgrädde, ordentliga chips (med dip), finsk choklad, hederlig edam ost, rågbröd och finsk mjölk samt finska pålägg... Men svultit har jag inte! Här finns en hel del mat som går att äta, har testat på nya grejer som både varit goda och billiga. Att lägga chips mellan bröden har jag däremot inte riktigt förstått mig på...
   
   Kunde diskutera så mycket mera om mat och matvanor i Bradford (bland annat den fina asiatiska maten de bjuder på) men för att inte göra inlägget mer tungläst ska jag gå vidare.
3. Oshyvel
   Varför har den inte hittat till Storbritannien? Jag trodde den föddes med osten. Och eftersom de säljer ostbitar (mest Cheddar i olika former) så borde väl rimligtvis osthyveln hitta en plats på kökstillbehör hyllan....
   Kommer uppskatta den lilla mojängen tusen gånger mera när jag kommer hem igen. Tacka gud för den som introducera den till Vårt Land.
4. Yorkshire dialekt
   Jag trodde jag var bra på engelska. Detta var tills jag anlände till Bradford. Första taxi resan till mitt boende fattade jag noll av vad taxi kusken hasplade ur sig. Men det har som tur blivit bättre med tiden. Har till och med gått så långt att jag troligtvis kommer sakna denna spännande dialekt. "taa" betyder "thank you" och bokstaven T tycker de tydligen är helt onödig i det engelska språket. "It doesn ma'er, do you wahn some wa'er". Tjockt och fint.
5. Are you alright?
   Vänliga människor har jag mött. Men jag har också blivit måttligt trött på att de alltid ska fråga hur man mår. När man hälsar hör det till att man slänger in en fras om hur det står till med den andra. Att man möts för första gången, aldrig har sett varandra eller helt enkelt inte har tid eller något som helst intresse av att faktiskt få veta hur det står till mer den andra spelar ingen roll. Det hör lixom bara till. Jag vet fortfarande inte riktigt vad det är meningen att man ska svara på frågan, om det alls är meningen att man ska svara. För det mesta mumlar jag "I'm fine" eller något liknande, trots att jag har vandrat omkring i ösregn, inte fått sömn på hela natten och vaknat i fel ända av sängen.
6. Heltäckande mattor och huskonstruktioner
   Nej tack till heltäckande mattor. Varför, frågar jag? Råkar man åstadkomma en fläck vet jag inte hur de bär sig åt för att snygga till fina mattan. Skönt om fötterna är det ju förstås, men fler fördelar än det kommer jag inte på..
   Har inte varit in i ett enda hus som jag gärna skulle vilja flytta in i. I de rum jag har haft är det ofta så dålig luft att man måste vädra dagligen trots att det är kallt och rått ute. Elementen förstår jag mig inte på och gas-eldstäderna som de använder i husen är knappast barnvänliga värmekällor...
   Tacka vet jag bygg-gubbarna i fina Finland.
7. Skilda kranar för kallt och varmt vatten
   I ena kranen kommer kallt vatten och i andra kommer det riktigt hett - fördelen är ju att man snabbt får det slags vatten man ska ha, hett eller kallt. Men fy vad jobbigt, för mig är det aldrig passligt. Från kranen med varmt vatten är det så hett att man nästan får brännskador på fingrarna och det kalla blir så kallt att man får vara rädd att frysa fast. Och på min praktik plats finns de mest töntiga kranarna ever. Man trycker på kranen så sprutar den ut sitt kokheta eller iskalla vatten med alltför enorm kraft så att hälften av vattnet hamnar på väggarna och andra hälften på golvet.... Saknar våra multi-task vatten kranar, med lämpligt vatten för alla lägen <3.
8. Skorna på inomhus
   Jag har blivit så van med arbetsskor så att jag var beredd på att skaffa ett par tofflor inför fösta dagen av min praktik. Som tur var en vän bussig och berättade att de knappast använder sådant. Och nej. De gör ju inte det. Inte ens barnen i dagiset byter skor. Gladeligen springer de in och ut i samma skodon. Lätt sa man. Mycket lätt. Och tusen gånger lättare blir det också när barnen i dagis inte behöver ha galonbyxor! De har tydligen inte uppfunnits här borta ännu! "Om det regnar eller snöar gör det samma" - och mina treåringar är duktiga på att klä på sig sina simpla ytterjackor (coat) själva. Bara sitta ner och ta det lugnt med en kopp te med sina ytterskor, wherever, whenever.
9. Att diska med diskmedel - men inte skölja med vatten
   Usch säger jag - Vadå? Säger dom.
   Ibland lämnar de bara den tvättade men osköljda disken  i "torkskåpet" (som by the way inte finns där ovanför diskhon som den borde utan på sin höjd är gjord av plast och ligger någonstans i närheten) eller så torkar de med en sliskig handduk för att sedan lägga tillbaka i skåpet.
   Usch säger jag.
10. Self Service Check Out
    Nu kommer väl min första helt positiva punkt i listan! I de flesta matbutiker har de själv service maskiner (som på Ikea typ) där man själv får pipa sina varor och betala för dem. Genialiskt. Enkelt och simpelt och smidigt. Speciellt om man bara är sugen på lite choklad och har bråttom hem till sin trygga lilla håla. 

Jag tror det får räcka med 10 kulturkrockar/chockar. Detta blev ett låångt inlägg och ännu mera har jag på hjärtat som jag gärna skulle skriva. Men det får bli till en annan dag.

Har lämnat in alla mina skoluppgifter, nästa vecka har jag mina sista praktik dagar och sedan ska jag börja komma hem igen. Wow. Vad tiden går fort... otroligt...
Nu sov dags. Imorgon en sväng tilll Canterbury igen. :) 

Fick ett paket med posten idag. Blev så glad. Och förra veckan fick jag brev från världens finaste farmor! : ) Sådant gör gråa och regniga dagar en hel del trevligare!

Lite Fazers blå gör också gott, för kropp och själ. <3 Tack. 

Check-up

Kom just tillbaka från ett besök i sjukhuset. Blev en kort visit hos Farbror Ortoped med company. Han tog en titt på de Spanska röntgen bilderna, konstaterade att det är en stabil skada (stable injury) som jag har. Tur i oturen tyckte han.
En positiv atmosfär och en positiv Ryggdoktor. Sånt gillar jag. Och jag behövde bara vänta ca halvtimme i vänterummet. På Tv:n visades något typiskt Bygga&Bo program. Passligt underhållande.

Sedan lite småprat. Prata illa om midje-bältet som var orsaken till min skada. Och om de små "knölar" som har uppenbarat sig längs midjan, i samma linje som bältet. Dessa knölar, fick jag veta, kan vara kvar upp till sex månader efter olyckan! De gör inte ont (om man inte trycker ordentligt), de bara finns där om man kommer sig för att känna efter. Hur länge dom stannar där beror lite på hur mycket massa man råkar ha runt sin midja. Ju mera massa, desto längre tid med knölar. Sjuksköterskan konstaterade att hon nog skulle kunna bli med knölar flera år efter en olycka men att jag som är så liten och "slim" knappast kommer ha dem kvar så länge.

Varje dag lär man sig något nytt. ^^

Om tre veckor (den 10.5) ska jag på nästa check-up. Då ska jag få klä av mig korsetten så ska vi se närmare på hur min rygg har det. Tills dess ska jag fortsätta som förut, ingen "excessive bending" eller "heavy lifting". Känns bra, både i kropp och själ.

På veckoslutet var jag på en student union trip, denna gång till North Wales. Först ett snabbt besök till lilla Conwy och sedan till en större kust stad med namnet Llandudno.

Welsh.

Fascinerad över hur ett språk kan se ut på detta sätt. Helt obegripligt.



Det var fina platser, vacker omgivning och natur. Tog det lugnt och njöt för fulla muggar, trots det typiska engelska vädret  - Sol, Regnskur, Moln, Sol, Regn, Moln..

Conwy (fotot ovanför)
och Llandudno (till vänster och nedanför).















Denna vecka är deadline vecka för mina rapporter... Har alla tre under kontroll. En sista finslipning och editering och sedan är det klart! Nästa lördag blir det kalas! Ska bli skönt att få alla skoluppgifter inlämnade så kan man börja fundera på annat. Nu är de ett konstant ämne som rullar runt i huvudet.

Man blir hungrig av att besöka Farbror Ryggdoktor... Ska göra en lyxig lunch och sedan ta en titt på rapporterna igen. Vädret är fortfarande grått.... och regnigt... tråkigt..

But in my heart it's SUMMERTIME. :)

 I Llandudno smakade jag på en god "meat and potato pie" med kokta ärter och franskisar. Super gott.








Jag tror en omelett kommer sitta fint nu.
Den ryms mycket bra runt min fina och aningen knöliga midja. :)

Regn och grått

Nu skulle det få vara nog med regn tycker jag. Idag har det riktigt öst ner hela dagen...

Igår var jag på praktik igen. Jag var förberedd på att sätta hatten på hyllan och säga adjö, men min mentor med sin positiva läggning tycktes inte ta det som något större hinder att jag inte kan böja på ryggen eller lyfta på saker. Så från och med nu är jag bannlyst från Nursery och spenderar mina kvarstående tisdagar och torsdagar (8-16) med familje-teamet. Inte illa. På morgonen fick jag följa med på två misslyckade hembesök, gående i ösregn, och resten av dagen spenderade jag vid telefonen och försökte få kontakt med personer som kunde passa in i English for Work kursen för invandrare som börjar nästa vecka. Jag och min mentor gick igenom listor och skapade nya.

Trots att jag känner mig bekväm med min engelska, som andra språk, var det inte helt lätt att förstå och bli förstådd via telefon alla gånger... Det var en lärorik dag. Fick se och uppleva hur svårt det kan vara att  hålla i trådarna i ett Center som Canterbury. Problem och möjliga lösningar.
Och min family support worker- mentor är en riktig pärla. :) Super kul att jobba med. Finns nog en hel del trevliga människor i Bradford, after all.

Kommer sakna barnen i Nursery 5...

Det har varit ett ideal väder för att sitta inne och skriva på rapporter idag. Och det har jag gjort. Är uppe i ca 800 av 2000 nu... Alltså typ halvvägs. Deadline är precis om en vecka, så det börjar bli lite bråttom. Men jag har allt under kontroll, så mycket olika info källor. Lite svårt att pussla allt tillsammans till en passlig blandning bara. ^^

Nu liten paus från studierna.
En sväng till butiken medan det ser ut som att det inte öser ner längre.

Bradford Royal Infirmary

Idag var jag på besök i sjukhuset, Bradford Royal Infirmary. Josep kom frivilligt med mig som moraliskt stöd och eftersom det ligger en bit utanför stan hoppade vi på bussen klockan 10:17.

Väl framme fick jag än en gång berätta om vad jag har varit med om, vad det är för fel på mig och hur de kan hjälpa. Efter några om och men fick jag äntligen träffa Fru (eller Fröken) Ortoped.

Jag fick ännu en sista gång denna dag berätta om olyckan och min skada. Hon och jag kollade på röntgenbilderna, testade att jag har känsel kvar i armar och ben och att jag kan använda mina muskler normalt. För övrigt sa hon samma sak som de spanska doktorerna. Jag får inte böja på ryggen, ska inte lyfta, bära eller anstränga ryggen på något annat sätt. Speciellt inte spela tennis...

Som medicin tar jag nu bara ibuprofeno, 600mg, en tablett varje åttonde timme. Paracetamolet, som jag också fick recept på, känns inte aktuellt eftersom jag inte känner någon smärta. Åtminstone inte i ryggen.

Den inringade kotan på bilden är den som har fått sig en liten tillplattning.
Som ni kan se är den inte alltför deformerad. Och detta var  över en vecka sedan.
Fick tid till en ny check-up i sjukhuset nästa måndag (23.4). Idag blev jag bara en i gänget, inskriven i deras datasystem så att de vet vem jag är i fortsättningen.

Nu ska jag gå och umgås med de där som delar kök med mig innan läggdags. :)
Det har varit en bra dag idag.
Igen.
Jag gillar dagar som denna.

3 års dag

Igår hade det gått tre år sedan jag och John började umgås lite mer aktivt och bestämde oss för att bli mer än bara vänner. Tiden flyger när man har roligt.


Det var en fin tid vi levde i.  Fina minnen och fina människor lärde jag känna.

Om jag är i behov av ett gott skratt en mulen dag behöver jag bara öppna ett fotoalbum från gymnasietiderna.

Strålande ideér vi hade på den tiden.

Jag och John var ansvariga för knäcken när det blev juletider (16.12.2008). Ett bra val att ingen av oss valde en kock karriär, har nämligen ett minne av att vår färdiga produkt smakade aningen bränt ....






Trevligt att se tillbaka på hur det hela började.

Igår var jag på besök till Fru Doktor. Hon kunde inte berätta så mycket nytt, det var snarare jag som berättade till henne allt vad jag vet om min rygg och min nya vän Korsetten. Men hon var ytterst trevlig och beställde tid till sjukhuset så att jag får träffa någon som vet mer om ryggar (Herr eller Fru Skelett Doktor). Tills jag har gjort mitt besök dit tänker jag fortsätta att ta det lugnt och försiktigt, dvs inte gå på praktik och inte anstränga min rygg.

Att sitta stilla på mitt rum och se på serier i en månad tänker jag dock inte göra. Lite måste jag röra på mig också. Dagens motion bestod av en promenad till butiken. Mina grannar brukar göra mina butiks köp, eftersom spanska doktorn sa att jag inte får bära tunga saker. Men lite toapapper och choklad borde min rygg kunna tåla.

På tillbaka vägen började det såklart regna. Men inte det vanliga, lätta och snabbt övergående  engelska regn som jag har blivit så van med här, utan ordentligt regn som vi har där hemma i Finland. Nåväl, det var sist och slutligen ganska uppfriskande.

Nu dags för ett stycke piller och sedan läggdags. Igår natt vaknade jag av kramp i vänster vad... ont tog det och svårt var det att försöka massera utan att böja på ryggen. Hoppas på en bättre sömn inatt.

Good Night.

Nytt hem

Nina och jag har bytt rum idag.
De senaste två nätterna har jag kommit till hennes byggnad för att sova, bara för säkerhetsskull ifall jag skulle behöva hjälp av något slag.
Min korridor i All Saint Hall är nämligen helt tom för tillfället. De två töser som jag delar kök med är hemma över påsken. Skulle jag behöva hjälp där har ingen av mina vänner nyckel för att komma in.

Alltså insisterade mina vänner att jag skulle komma närmare dem och bo. Dessutom har de hiss i detta hus. Nu behöver jag bara knacka på min ena vägg för att få uppmärksamhet. Måste medge att det känns lite säkrare, trots att jag saknar mitt rum i All Saints Hall.

Efter en fin skypedate med familjen hemma i Bromarv kom de alltså och bar iväg med en stor del av mina grejer. Tog bara med det viktigaste. Nina lämnade sina saker i mitt rum och blev förtjust över att ha eget badrum. Där kommer hon säkert sitta hela natten. Heheh.

Efter den Stora Flytten poppade vi popcorn och satte oss till rätta i Joseps rum för att se den första Ailien filmen. Filmvalet kom från gårdagskvällen då vi satt i köket och spelade Pictionary (med papper och penna skulle man i tur och ordning försöka förklara en film för de andra).

Smaken är som baken, men popcornen var goda.

Efter filmen gick jag tillbaka till mitt gamla hem i All Saint Hall och åt varma smörgåsar med Nina. En riktigt fin dag har det varit.

 Och här har ni mig i mitt nya rum och i min nya läckra korsett!
På dansgolvet (om jag vågar mig dit) håller jag mig till Robot-Dance-Moves. Jag skulle så passa in i en Star Wars film med min nya outfit. Som ni ser behöver ni inte vara oroliga.

Innan trafikolyckan hann jag se en hel del av den vackra staden Barcelona! Helt underbart! Och tur med vädret hade vi också.

 Jag hann besöka Park Güell och se många av Gaudis fantastiska skapelser.

 Här poserar jag så fint med ett verk av Jean Miro. Kultur intresserad som jag är tog jag en sväng in i hans museum. Dessutom råkade Picasso museet ha fritt inträde, så det var lite måsta på att gå dit också.

Blev riktigt kär i den fina staden. Ack så vackert.
Nu ska jag testa att sova min första natt i Ninas rum.
Men innan ja somnar ska jag nog läsa lite ur Pride and Prejudice.
Och sedan drömma fina drömmar om Mr Darcy.

Senaste nytt

Tisdagen den 3 April vaknade jag lite tidigare än de andra. Jag gick ner till köket och åt lite frukost trots att vi om några timmar skulle bege oss till Joseps föräldrar för att äta lite äkta hemma gjord Paella. Alltid bra att ha något i magen. Eftersom skaldjur tycks vara en av komponenterna i Paella tänkte jag att det är bäst att vara förberedd.

Man kan aldrig så noga veta, sa Nalle Puh.

Det hade regnat på morgonen. Lisa var ledsen för att vi inte hade kunnat åka till stranden. Jag satte mig i baksätet, i mitten, bältet for på av gammal vana och spändes runt min smala midja.

Det gick så fort. Bilen lydde inte chaufförens vilja att svänga i kurvan och stöten runt min midja vid kollisionen med den mötande bilen kändes så kraftig. Utan glasögon stapplade jag ut ur bilen tillsammans med E. Jag kunde inte se, det kändes inte bra, jag lade mig ner på den våta asfalten. En man kom och kände på min mage, ingenting brutet. Jag fick tillbaka mina hela men aningen sneda glasögon.

Inte ens polisen kunde engelska. Ambulans personalen sa att det var bättre ställt på sjukhuset, där var de bättre utbildade och kunde nog bättre engelska. Så var det tyvärr inte.

Josep fick agera tolk mest hela dagen och natten. Röntgen bilderna visade att jag hade en benkota i nedre delen av ryggen (L2) som vid kollisionen hade pressats samman en del (15%).

Två nätter och tre dagar i Hospital de Terrassa gick förbi ganska snabbt. Att ta kontakt med familjen hemma i Finland var nog det mest smärtsamma under hela sjukhus vistelsen. Jag har haft hemlängtan förut, men den hemlängtan som jag kände efter olyckan slog nog alla rekord.

Ortopeden kom samma kväll, tisdagen den 3 April, och justerade min blivande korsett runt min smala kropp. Han var den första som kunde tilltala mig med en hel mening på engelska. Han berättade att jag kunde gå hem följande dag. Men från och med nu måste jag hålla min rygg absolut rak och så länge jag inte ligger rak lång i min säng måste jag bära korsetten.

Två stycken Farbror Doktor och en Fru Doktor kom och hälsa på mig följande dag. Jag kände mig passligt svag. Morgonmålet jag äntligen fick efter all dropp-mat föregående dag hölls inte i mig. Doktorerna tyckte det var bäst att jag stannade kvar en natt till på sjukhuset. Sakta men säkert kändes det lite bättre, lunchen och middagen stanna i magen. När mina vänner kom för att hälsa på mig orkade jag sitta bredvid min säng med min nya korsett.

På torsdagen lät de mig åka hem till Josep igen. På fredag morgonen var jag i så pass gott skick att jag vågade ta mig med flyget tillbaka till Bradford igen. Josep bar mitt bagage och på flygplatsen fick jag säga adjö till hans föräldrar som har varit ett stor stöd under hela resans gång.

Mina vänner har hämtat mat från butiken, duschat med mig, hjälpt mig att klä på och av mig och sett till att jag räcks till allt jag behöver utan att böja på mig. Utan dem vet jag inte vad jag skulle göra.
Ett tack räcker lixom inte riktigt till.

Nu ska det bli en lugn och stilla påskhelg för mig. Bradford college har påsk ledigt hela nästa vecka, och sista föreläsningarna hade jag innan påsklovet. Engelska Farbror Doktor hoppas jag få se på tisdagen och hur det blir med praktiken får vi se.

Jag är glad över att det inte gick värre. Och korsetten har jag redan börjat vänja mig vid. Helst av allt skulle jag vilja hoppa på ett flyg hem till Finland nu på momangen. Men när allt kommer omkring är det nog bättre att vila ordentligt innan en längre flygresa. Ska samla mina krafter och sedan kommer jag snart hem igen!

Hälsningar från en lite tillplattad men levande
Runa-Linn

Adios Amigos!

Om ett par timmar bär det av mot Spanien! Känns lite trist att lämna detta land när det har varit så varmt och soligt i flera dagar. Men soligt och varmt lär det vara dit söderut också!

Barcelona är destinationen och packningen fixade jag klart igår kväll. Flyger billigt med Ryanair, som också betyder att jag endast har ett handbagage till mitt förfogande. Jag har packat lätt, ett par shorts och min bikini kommer att ta mig långt. ^^ "Hem" till Bradford kommer jag igen sjätte april.

The Grand opening of the City Park på lördagen var riktigt maffigt. Inte alls illa.

Flera foton från tillställningen har jag lagt upp på facebook.

Nu ska jag äta upp det lilla jag har i mitt kylskåp som kan gå illa medan jag ligger på stranden i Katalonien.

What a perfect day.

Studier och annat SKOJ

Livet rullar på som det brukar här i Bradford.
St Patricks day kom och for förra lördagen. Spontan som jag är (det händer ibland åtminstone) bestämde jag mig för att följa med gänget till Leeds för att fira den gröna dagen.
Hade inte ett enda grönt plagg som jag kunde använda, så jag fick nöja mig med ett grönt plast halsband som jag fått från FND.
Leeds var okej. Inträdet till discot vi valde var dyrt och ville man ha något för att stilla sin törst var det också lite i överkant. Men stället i sig var inte så tokigt. De hade ett äkta traditionellt disco rum på tredje våningen, med mamma och pappa musik och kvadrater på golvet som blinkade i olika fina klara färger. På andra våningen var det trängsel och ny pop och rock musik som gällde. Första våningen inhyste mera pub-känsla, där kunde man sitta och diskutera världspolitik om man så ville.

Jag ville såklart spendera hela kvällen på tredje våningen
och dansa bland annat till denna fantastiska låt! 

På söndagen var jag ut och äta med Tugce, en bekant från Turkiet. Vi valde att gå till en medelhavsrestaurang - Tugce kände sig lite som hemma, och jag kände mig som om jag var tillbaka i Grekland på semester. Kunde inte låta bli att beställa en grekisk sallad. Mums. Tugce gav smakprov på några rätter som hon vanligtvis äter där hemma i Turkiet.

Studera har jag också gjort! Två av mina essäer har jag full koll på, medan den tredje har halkat lite efter. Den borde vara den lättaste men valfriheten gör mig tokig. Jag har ännu inte fullt lyckats bestämma mig för vad jag ska välja att skriva om. Denna vecka har jag som personlig deadline, innan jag stiger på flygplanet till Spanien nästa onsdag måste jag ha fått något skrivet! 

JEPP, det närmar sig, blev bjuden att åka ner till Spanien över påsklovet och bo hos Josep. Med ryanair blev det att kosta 60 pund fram och tillbaka. Kunde ju inte tacka nej! Så från den 27.3-6.4 kommer jag inte att vara så aktiv varken på bloggen eller facebook. Josep tar med sin dator, antagligen kommer jag sitta en del och skriva på mina essäer någon dag, men annars tänker jag ta det lugnt och uppleva Barcelona!

Lev varje dag som om det vore din sista! Känns som ett bra motto för stunden. 

På lördagen är det The Grand Opening of the CITYPARK i centrum av Bradford! Spektakel spektakel! Jag ska gå dit på morgonen för att hjälpa Chefen från min praktik att ställa igång deras stånd. Sedan ska jag ta många foton från tillställningen. Hoppas det blir en bra kväll. Min praktik har föresten varit mycket givande de senaste veckorna. Engelskan har börjat flyta bättre och jag har fått en hel del gjort. och lärt mig massor. Idag fick jag till uppgift att gå ut i området och fotografera byggnader och miljön. Det är en del av ett projekt och fotona ska visa att det är ett "deprived area" (ursäkta, jag kommer inte på hur jag ska förklara det på svenska...). Efter att försäkrat att jag kände mig okej att gå ut ensam, fått Chefens och gett mitt telefonnummer, så började jag ströva omkring i det som kallas Canterbury Estate. Klockan var halv tre på eftermiddagen, men jag måste medge att jag inte kände mig 100% säker under min dryga timmes uppdrag... 

Men helskinnad har jag kommit hem tillbaka. Imorgon är det College time. Ska bland annat få lyssna på lite "anti-rasist work". Kan vara bra för mig, så kanske jag känner mig lite säkrare när jag går ut mitt på dagen på gatorna i Braford? 

Hugs! ^^

En ovanlig fredag i Bradford

Idag är det fredag. Vilket för de flesta universitets och college studerande i Bradford betyder pre-drinking  med nära och kära, och sedan utekväll, antingen i Friday Night Disco eller någon annan häftig "baila baila" plats i denna härliga mångkulturella stad. Det är ett sätt att umgås med varandra och fira att den långa skolveckan äntligen är över, helt enkelt.

Men ikväll blir det inget sådant för mig, trots att de har Wild West tema i FND och jag skulle kunna klä ut mig till Will Smiths karaktär i filmen "Wild Wild West" (från 1999)... Det skulle vara helt otroligt AWSOME. Men nej. Ikväll tar vi det lugnt. 

Jag skulle ändå inte kunna slå denna vackra man på en "Wild West fest".... Onödigt att försöka lixom.

En och en kom vi fram till att detta veckoslut ska gå i studiernas tecken. Som Genis konstatera måste det finnas en gnutta telepati i världen eftersom vi alla ville stanna hemma idag. Men helt utan socialt umgänge på en fredag kan man inte vara. Vi kompromissa oss fram till en chips&dip kväll i det sedvanliga Köket (med stort K).

Dit ska jag alltså bege mig om ca en timme. Sedan ska jag samla på mig en ordentlig dos Social Samvaro som ska räcka hela veckoslutet för mig och mina essäer.

Tidigare idag hade vi Interventions With Groups and Individuals i skolan. En intressant förmiddag. Tycker ganska ofta synd om vår stackars lärare. De kommande youth workers (ungdomsarbetare) på klassen är ofta mycket högljudda och okoncentrerade. Skulle jag vara i hans skor skulle jag nog ha flippat för ett par veckor sedan. Men idag fick han lite bättre ordning. Och det ultimata straffet fick vi alla betala i slutet av lektionen när han informerade oss att han ville ha en analys av dagens session (vad för slags interventions som hade skett och varför) inskickat som e-post klockan 12:30 samma dag. Jag och Nina satte oss till rätta i ett hörn och började tillsammans fundera ut vad exakt vår lärare var ute efter... För det första fick jag förklara för Nina vad Inteventions betyder, det som vi har studerat nu sedan början av januari..

Allt löste sig fint. Någon slags text fick vi båda ner skrivet. När vi slog våra båda kloka huvud ihop kom vi till och med fram till hur man kunde skanna våra papper och genast skicka dem som e-post, direkt från kopierings/printer/skannings maskinen, utan att det kostade oss ett penni. Inte illa. Efter skolan gick jag till post kontoret och skickade iväg ett stycke stipendium ansökan som jag har kollat igenom hundra gånger. Nu är den äntligen iväg skickad. Får vänta och hoppas på det bästa. Till lunch chockerade jag min spanska flatmate med att lägga ananas och ketchup på bröd. Konceptet "varma smörgåsar" var lite nytt i hennes värld. Men när hon tänkte efter insåg hon att Panini nog är lite liknande.

Som ni märker har det varit en spännande dag.
- Fint gjort Mikko Sipola från Ekenäs! Super duper!
Gick ju inte att missa Talent ikväll. Tack gode gud för Internet.

Hejs svejs <3

TAP-day, private study

Idag hade skolorna stängt. Personalen hade sin träningsdag i Bradford College. Lisa, Nina och jag bestämde oss för att "private study" är jätte tråkigt så vi tog vårt pick och pack och gick till Horton Park istället. Där slog vi oss ned och bredde ut oss med vårt studiematerial.

Trots solskenet var det en gnutta kyligt idag. Så vi satt inte många timmar i parken. Tillräckligt länge dock för mig att skriva några sidor text i mitt häfte. Annars har jag inte gjort så mycket idag. Tagit det lugnt och sett några avsnitt av Desperate Housewives. Till mat lagade jag klyftpotatis och chicken nugets med grönsaker. Enkelt och simpelt, bara att kasta in i ugnen en halvtimme. Nihs pojkvän Ryan var samtidigt i köket. Han förberedde sin Filippinska gryta, med färska grönsaker av alla de slag, oxkött och något som såg ut som en blandning mellan pumppa och squash... 

Att han har en kock utbildning, eget catering företag och har studerat sushi-matlagning i Japan skrämmer mig inte det minsta i köket... Min enkla mat smakade så gott så gott... Så länge han erbjuder smakprov av allt han lagar så är jag nöjd. Idag hade han också några kött-bollar som jag fick smaka på. Jag tror köttet var anka, med någon slags deg runt omkring. Mycket intressant.

Han blev mycket avundsjuk när jag berättade att jag varit på 3 Doors Down:s koncert på söndagen! Det råkar vara hans favoritbänd. Och bra var de! Jätte bra! Speciellt "I'm here without you" väntade jag på, och den var superduper. Lite förvånad över att de inte spelade "Kryptonite" trots att det var sången som blev deras genombrott.

Nåväl. Bra var det. Men lite trött var jag efteråt. Hoppade på den sista bussen till Bradford och var hemma klockan 2am. Att vakna och gå till skolan klockan 9am var inte helt lätt.
Men jag lyckades.

Ikväll ska jag upp till D-floor och fira Muhammed, aka Moh. Har på känn att jag inte kommer att stanna så länge. Känner mig redan nu dö trött och klockan är bara kvart före 8....
Men jag har inte umgåtts med D-floor människorna nästan alls sedan Scotland resan, så en hastig sväng måste jag gå upp och säga hej i alla fall.

Detta är en låt från för bandet, Sheeter, som spelade på koncerten:
http://www.youtube.com/watch?v=4NMxwbn_QoU&ob=av2e

Inte heller illa. Country låten och låten Broken var riktit bra.

Nu skulle det smaka med en power-nap före läggdags...
See you later, alligator.

Fina tider

UNDERBART!
Solen har hittat hit! Och värmen! Äntligen!
Jag blir så överlycklig när jag ser ut genom fönstret. Helt awsome.
Ska om ca 40 minuter ta min handväska, som innehåller tre bussbiljetter med destination Manchester, och bege mig tillsammans med ett gäng fina människor på konsert! 3 Doors Down spelar ikväll och jag kommer skaka rumppa och förlora massvis med kalorier ikväll (efter att vi först har tagit det lugnt och njutit av god mat i Manchester).
Lyckliga tider.
Igår var det Floor Party (med färgtema) hos Nina, Josep och resten av filurerna på B-Floor i Revis Barber Hall (mitt andra hem). Hade en riktigt trevlig kväll och natt, träffade en hel del nya människor (igen).
Fredag = FND
Och där emellan har jag också varit i skolan, på praktik och skrivit på mina essäer. Allt som "vanligt" alltså.

Nu måste jag börja gör mig klar för avfärd! :D
Detta väder gör att jag är på utmärkt humör. Energi-nivån på topp, trots sena nätter och mindre sömn än rekommenderat.

Livet ler.

91:an Karlsson!

Idag firar min farfar sin nittio-första födelsedag!
Vilket gör honom till 91:an Karlsson på sätt och vis... Vilket i sin tur gör att vi på något lustigt sätt har något gemensamt detta år, eftersom jag är född år 1991 (vilket gör mig till 91:an Karlsson på sätt och vis).
Tassigt. Inte alls långsökt tycker jag.  :)

Här är ett foto på världens finaste farfar, med en av tre söner, som år 1991 blev pappa till lilla jag. Detta foto är taget på min pappas och min systers gemensamma 70års kalas. Året var 2005 (om jag har räknat rätt). Och ja, min far går jämt omkring med den där hatten. 

Min största önskan idag vore att kunna åka hem för att krama om min favorit farfar, få hålla hans alltid så varma hand och äta av allt det goda som min farmor ställt fram. Jag har nog blivit frälst med den bästa släkten på jorden. Dagens sanning.
Har absolut inget att klaga över.

Trots att jag har ett underbart äventyr på gångs här borta längtar jag också till maj och sommaren när jag får se alla saknade människor där hemma igen!

Man uppskattar det man har så mycket mera när man fått leva utan det en tid.
Dagens andra sanning. 

HIPP HIPP HURRAAA, TILL VÄRLDENS BÄSTA FARFAR! 

Kycklingspad, gör gott för svalg och mage

Så var det en ny vecka och nya utmaningar!
Dagens utmaning var att hållas kvar på praktikplatsen tills klockan fyra. Tjugo minuter före fyra gav jag upp och anmälde till min chef att jag nog mår bättre av att gå hem lite tidigare idag. Min näsa har runnit konstant och det känns som om det har fastnat en nypotatis i halsen. Trots allt hade jag en helt bra dag i Canterbury. Barnen var så duktiga. Gick en stund med några till gymnastik-rummet (som för tillfället är en djungel) och lekte med jomppabollarna där. Jag hade säkerligen lika roligt som barnen.

På eftermiddagen skulle jag få vara med på ett CAF-meeting men det blev som tur uppskjutet. Att vara med i mamma&baby gruppen kändes inte bra i mitt skick så jag satte mig vid en dator och fortsatte med de uppgifter som Chefen gett mig tidigare. På några timmar fick jag en hel del mail skickade till olika organisationer i området som kan tänka sig ha service för föräldrar med barn under fem år. Från Horton Park Primary School fick jag till och med ett förslag att komma och följa med en grupp som ska börja i april, "working with families".
Svarade att jag såklart kommer och titta om jag bara får! Spännande.

Imorgon är det Thaos sista hela dag här i Bradford. Sedan åker hon tillbaka till Vietnam. Då blir det bara fyra unga kvinnor kvar i korridoren... Som en liten "avslutning" åt vi middag tillsammans idag. Eftersom de andra gjorde saltig mat bestämde jag mig för att göra efterrätten. Elena bjöd på spansk omelett, Chloe fixade till lite "spicy seafood" (bläckfisk, räkor och allt vad det innehöll..), Nih använde sig av kokta grönsaker och griskött och Thao gjorde en härlig nudelsoppa med kyckling. 

Tre utomstående spanjorer (två som bor i korridoren bredvid + ett stycke pojkvän på besök) gjorde oss sällskap runt bordet. De hade med sig lite chorizo. Thaos goda vän från Japan var såklart också med, så sammanlagt var vi nio hungriga typer i köket. Vi åt och vi drack (vatten) tills vi var mätta och belåtna.

speciellt risnudelsoppan med kyckling kändes bra för min ömma hals.

Det var en lyckad middag. Maten var god och även min kladdkaka blev så gott som uppäten. Jag hade tur eftersom spanjorerna råkade vara lite extra förtjusta i After Eight och i just denna kladdkaka hade jag lagt några rutor. De var tillochmed så nöjda att de bad mig skriva ner receptet.

Idag är det karaoke night i puben och jag tror att det är första tisdagen sen jag kom hit i Januari som jag inte är där... Mina fyra bonus-mammor (Chloe, Elena, Thao och Nih) gav mig diverse piller, vitaminer och instruktioner hur jag ska tampas med min flunssa. De tyckte att det var en utmärkt idé att stanna hemma. Det känns bra att bli lite ompysslad trots att man är så långt hemifrån.

Sålänge jag kan komma upp ur sängen imorgon tänker jag gå till skolan. Jag har bara några timmar på morgonen och efter det måste jag till Internationella enheten efter ett papper. Till kvällsläsning har jag fått låna två läroböcker av Sasha som beskriver Youth Work i UK. Det är mest för att jag ska få ett grepp om vad de sysslar med. I kursen Inter-professional Working ska vi hålla en mångprofessionell presentation utgående från ett Case. Vårt case kretsar kring femtonåriga Steve som lever med sin alkoholiserade änkling till far, har en yngre bror som har blivit omhändertagen och en skolgång som håller på att rubbas. Genom lite läsning ska jag försöka ta reda på hur en Youth Worker skulle ta sig an en sådan som Steve.

Antagligen kommer jag att sova som en sten om ca 5minuter....

Make Bradford British

Nu är det redan mars! Känns smått otroligt att jag kom till detta magiska land i Januari... Snart har hälften av mitt utbyte redan passerat. Wow. Det finns så mycket jag vill se och uppleva ännu.

Denna vecka har jag varit i skolan och på praktik (som vanligt). I Canterbury har jag fått lite nya uppgifter, varit med i Mamma&bebis gruppen och PACT (har ingen aning vad det är en förkortning av..). Nästa vecka kommer jag att få vara med på ett CAF (common assessment framework) meeting och se vad det handlar om. Spännande.
I skolan har vi jobbat vidare med våra smågrupper, lärt oss om Solution Focused Brief Therapy och igår spendera vi en stor del av lektionen till att diskutera en ny två-delad TV-dokumentär; Make Bradford British.
Förutseende som jag är stanna jag uppe lite extra sent på torsdagen för att kunna se den första delen av programmet på nätet. Det är ett mycket intressant program som väckte en mycket livlig och passionerad diskussion i klassen. Tyvärr visa det sig att man bara kan se på programmet online om man befinner sig i UK. Men på youtube finns en kort reklamsnutt som ger en bild av dokumentären:
http://www.youtube.com/watch?v=MPomWswPP9A

Redan namnet ,Make Bradford British, väcker en hel del tankar.

Nästa torsdag kommer andra avsnittet ut. Kan knappt vänta.

Igår fyllde John 21! <3 Fin ålder. Via en hackig skype från Bradford till Horsbäck skogen fick jag kontakt med födelsedagsbarnet. <3

Idag känns det inte så bra... Näsan rinner och rösten försvann efter gårdagens FND. Redan igår kom det lite flunssa vibbar så jag passade på att dricka två varma koppar finrexin och suga på ett flertal citronsmakande strepsils. Vi hade planerat att åka till Ilkley Moor idag, men det har regnat hela morgonen... Och med mina flunssa-feelings så kanske det är en bra idé att stanna hemma och ta det lugnt idag. Ska skriva på mina essäer och äta nyttigt.

John på besök

Onsdagen den 22 februari gick jag hem från skolan klockan 12:30, åt några bröd, dammsög mitt sovrum (som också råkar vara mitt vardagsrum, kontor och min tambur), tog en dusch och valde ut några bekväma klädesplagg. När klockan var 14:15 stod jag redo i Metro Interchange för att hoppa på bussen halv tre som  skulle föra mig till Manchester Airport. 

Cirka tjugo minuter fick jag stå och vänta i Terminal 1 innan jag fick syn på han den där som jag ville träffa. Han bar grönt, som vanligt, så det var inte svårt att få syn på honom. 
När vi hade hittat tillbaka till Bradford var det redan mörkt och vi tog det lugnt, såg på en film och åt Doritos med dipp och Irnbru. Splendid. Helt perfekt. 

På torsdagen var det tidig väckning för mig. Spenderade dagen (8am-4pm) i Canterbury med de söta barnen. Var med i en ny grupp med mammor och deras barn. Laminerade fiskar och klippte ut dem en stor del av eftermiddagen. Min andra hälft passade på att göra klart lite skolarbeten i lugn och ro i mitt "kontor".
På eftermiddagen hjälpte jag till att ställa i ordning i vårt kök. Jag och John hade nämligen blivit bjudna på kalas! Thao, som bor lite längre ner i korridoren, fyllde nämligen år och ville bjuda en hel del nära och kära på något gott! 

 Det var alltså Thaos "25års-dag". Vi blev bjudna på ris (såklart) med grönsaker, hemlagade vårrullar (helt otroligt goda), kött, franskisar, kycklingsallad (med morot och lök) och spansk omelett (av en äkta spanjorska ofcourse).
För första (och hoppeligen sista) gången i mitt liv fick jag smaka på torkad bläckfisk...

Dekorationerna gjorde Chloe och jag tog på mig uppgiften att fritera pommes frites. Efter det tyckte John att jag doftade friterad i flera dagar....
Till efterrätt fick vi vindruvor och underbar ugns fruktkompott.

John fick träffa alla som jag delar kök med, en hop vietnameser (som jag inte har träffat tidigare) och en kock ursprungligen från Irland (?) med namnet Ryan (eller Brian?)

Sammanlagt var vi 17 stycken i vårt lilla kök. Finns det hjärterum så finns det stjärterum. Fast i vårt fall tog i ut alla stolar i korridoren eftersom vi inte hade tillräckligt med sittplatser. Alla var nöjda med att stå. Och äta av den goda maten.

Lite bröllopsfeeling fick jag..
Mycket vackert. I slutet av kvällen var det musik och dans.

På fredagen hade jag skola på morgonen. Efter det for vi till ishallen och skrinna! Det var första gången jag o john skrinna tillsammans. Har aldrig förr skrinnat i en ishall, det var en lustig känsla. På kvällen var det FND som gällde. Nu vet John var jag brukar spendera mina fredagar.

Sedan bar det av till Liverpool! En mycket fin dagsresa. Vi hann se en hel del trots att det finns så otroligt mycket i den stora staden. Mina fötter var passligt trötta efter våra strapatser runt omkring i staden. På hemvägen satte vi oss längst fram på övre våningen i dubbeldeckaren. Utsikten var fin. Men jag skulle bara vila ögonen en sekund och när jag öppna dem igen hade en timmes färd redan gått och det var mörkt utanför. Min första färd i en dubbeldeckare och jag orkade inte hålla mina ögon öppna.. typiskt.. 

Tillbaka i Bradford gick jag och john ut och äta. Vi testade på lite kinesisk mat i Buffet @ Bradford. Inte illa.

Igår visade jag John runt i Bradford, vi tog en sväng i the national media museum och kollade i affärer.   På kvällen gjorde vi en utsökt kycklingsallad. Sist men inte minst gick vi till puben för att se på fotboll och umgås med Nina, Maartje och Josep.

Detta var i korta drag vad vi har hunnit med under Johns vistelse här. Dagarna har bara flugit fram med hyper-speed. Så otroligt skönt att se honom! När han begav sig tillbaka till Manchester idag klockan 5 på morgonen fick jag för första gången en liten känsla av hemlängtan.

Men jag har en plan. Hemlängtan botas lätt med lite skolarbeten. Och om inte det hjälper har jag alltid en hel del knäckebröd och rågbröd i mitt skåp.
Lyckliga jag. <3

Back in Bradford!

"Hemma" igen efter en snabb sväng upp till Scotland! Allt för kort tid för att uppleva och se allt vad man skulle ha velat.. Men en hel del hann vi trots allt se. 

 Första stoppet var i Edinburgh. Ljuvlig stad! Dit far jag gärna igen. Vårt hostel som vi bokat var okej. Vi sov alla nio i samma rum. Med oss hade vi såklart gummistövlar.

 På fredagen gick vi på en guidad tour i Edinburgh. Vår guide var egentligen från Australien, men numera bosatt i staden efter att han som turist blev kär i Edinburgh för många år sedan. En mycket intressant och dessutom helt gratis tre-timmars rundvandring.

Bland annat gick vi förbi det café där J.K. Rowling satt och skrev sina första rader om Harry Potter. Vår guide pekade ut vilket fönster som hon har suttit i och tittat ut över en skola (som blev hennes inspiration till Hogwarts).

The Elephant House heter caféet som gav Rowling en inspirerande miljö för hennes spännande och magiska fantasi värld.

 Vi besökte också Greyfriars kirkyard, en gravgård med hemsökta gravar (enligt vår guide) och Grayfriars Bobby, en känd Skye Terrier som efter sin husses död besökte gravgården varje dag i fjorton år. Hunden och den fina historien är känd världen över och på gravgården finns ett monument där människor lägger olika slags föremål till Bobby (bland annat bussbiljetter till Octoberfest i Tyskland som fortfarande var i kraft...).


På gravgården kunde man också känna igen namn från Harry Potter böckerna! Här gick nämligen Rowling och tog idéer till namn på sina karaktärer. Men bara ett namn finns i sin helhet i boken, nämligen Tom Riddle.

Stackars Tom Riddles släktingar...

Vår guide berättar om Bobby, Bobbys husse och gravgårdsskötaren som gav mat åt Bobby under de 14åren som  Bobby besökte gravgården. Bobby dog  vid en ålder av 16år.

 Bobby

 Lite typisk musik från Scotland fick vi också höra. Elena köpte en skiva av gruppen på bilden (Clanadonia) och resten av resan lyssnade vi på säckpipa och scottiska i bilen. Strålande.

 Nästa stopp var Inverness och Loch Ness. Hittade inget monster... Bara ett av ståltråd...

Och näst mest likt ett monster efter det var väl jag....

 Blev inget simmas i Loch Ness. Jag kände på vattnet och det var iskallt... Kan åtminstone säga att jag har svävat några centimeter ovanför Loch Ness yta.



Skrämmande men så värt det.

 Loch Ness och Jag

I Fort Augustus var det kyligt. En portion soppa av röda linser var precis vad jag behövde. Den orange-färgade drycken i bakgrunden heter Irnbru och är Scotlands mest sålda läsk (den går före både cocacola och fanta). Den görs i Scotland och är förbjuden i USA.

Och den ser lite giftig ut nog... Men man måste ju testa. Smakade mest socker.

Lite av Scotlands fina vyer.

 Lördag natten sov vi i Glasgow. Det bästa stället ever. Låg inte i centrum, vilket inte störde oss eftersom Glasgow centrum hur som helst inte var så vackert. Det var det billigaste stället som vi övernattade på, 9,50 pund per natt och då fick vi ett utsökt morgonmål nästa dag.

 Cornflakes och mjölk från Scotland. Tea and Brownies och lite äppelsaft. En bra start på dagen helt enkelt.

 Vi besökte Sterling Castle.

 Fin utsikt från slottsmuren.

 Stirling Castle fungerade länge som hem för Scotlands Kungar och drottningar.












Drottningens sovrum och mötesrum.

I Stirling finns också ett monument ägnat till William Wallace, en scotsk nationalhjälte. Hans liv är bland annat känt genom Mel Gibson i filmen Braveheart.

 Nära Stirling ligger slottet Doune. Det som var häftigast enligt mig var att Monty Python gänget en gång i tiderna använde slottet när de filmade The holy Grail. Helt Awsome!


Ingen av mina medresenärer hade dock någonsin hört talas om Monty Python... Så jag fick hålla min glädje för mig själv... suck...

De har missat en fantastisk klassiker.

 Sist men inte minst besökte vi St Andrews. Underbart ställe vid östkusten, med långa fina (och kalla) stränder. Vi orkade dock inte gå så långt att vi skulle komma till stranden. Vi nöjde oss med att se på avstånd.

Här är St Andrews Cathedral.

Detta var en liten del av Scotland. Jag är nöjd över resan runt i Scotland, men det är också skönt att vara tillbaka till vardagen i Bradford.

Hade igår en mycket intressant gäst föreläsare i skolan och idag har jag fått fira PancakeDay med barnen i Canterbury. Nu ska jag gå över till de andra och spela lite kort. Det blir dock ingen karaokekväll för mig.. Måste vara utvilad imorgon så att jag inte somnar på lektionen och orkar åka till Manchester för att möta John! :))
Känns lite overkligt att han kommer hit. Hoppas han har mycket rågbröd, knäckebröd och ärtsoppa med sig....